Jo-jo patient

Efter 2 veckor på avd.7, kirurgen, i Kalmar blev jag utskriven och fick äntligen åka hem. Eftersom hela rumpan är ihopsydd, svanskotan och rektum är amputerade har jag skitsvårt att sitta. Det funkar korta stunder på specialkudde, men det är absolut inte bekvämt! Därför kan jag inte sitta de 10 mil som det är hem utan får åka bårbil. Denna döpte jag genast till likbilen eftersom det var trångt som sjutton och jag tycker det hela liknar just det.
Väl hemma mötte maken och Marthin, min son upp. Sparken var framtagen för att "sjuklingen" skulle ha ngt. att hålla sej i och inte drutta på ändan. Å, vad snö det hade kommit! När jag blev inlagd var det grönt och hyggligt varmt.
Magen funkade inte som den skulle och hade egentligen inte gjort någon gång hittills. Kanske inte så konstigt, den naturliga vägen är ju borta. Men att komma hem skulle nog vara rätt medicin för min krånglande mage.
Jag kom hem en Torsdag men redan på Lördagen fick jag åka till sjukan i Oskarshamn. Förstoppning-igen!
Där fick jag 2 klyx som de gav mej genom en kateter upp i stomin, fick även med mej laxermedel hem för att det hela nu skulle funka.
Men, men när jag kom hem började jag spy igen, så efter samtal med Kalmar var det bara att återvända dit, den här gången med ambulans.
Åter inlagd på avd. 7 men ett annat rum.
Efter några dagar fick jag skitont i magen och kunde knappt röra mej,  jag var i dagrummet och skulle titta på TV när det kom. Det gjorde bara ondare och ondare, till slut satt/låg jag hopkurad som en liten boll på golvet och bara kved av smärta. Som tur var kom det någon som hämtade personalen så de fick in mej i sängen.
Efter 2 sprutor la sej den värsta smärtan och jag var lullig och lycklig som jag varit på en krogrunda.
Dagen efter var smärtan borta, tack och lov! Men jag fick åka på en ct-röntgen som inte visade något onormalt.
På Fredagen blev jag åter utskriven och fick åka hem. Var hemma vid 16.30 och vid 18.30 fick jag lika jävla ont i magen igen!
Åter ambulans till Kalmar och inlagd på en ny sal  igen.
Ett par dagar senare gick de in med kamera och kollade min tjocktarm (den del som fortfarande finns kvar),
och nu fick jag äntligen svar på vad mina smärtor berodde på.
Tarmvred! Inte undra på att jag haft ont.
På Onsdagen blev jag utskriven för 3:e gången och jag är fortfarande hemma, peppar,peppar!

Tummen upp! Äntligen hemma.



På väg ur "likbilen"

Skittrött men lycklig ( fast det inte syns)!

Carpe Diem / Annette

Det har vatt lite mycket nu!

På operationsdagen blev jag väckt kl. 06.00! Usch vad tidigt, men jag skulle ju snart få sova igen!
Morgonen gick fort med dusch och provtagningar. Vid 10-tiden blev jag skjutsad till OP. för att få ryggmärgsbedövningen satt. Efter det var det full fart, kl.11.15 sa de godnatt till mej.

På "uppvaket"

Operationen tog 3,5 tim, det var snabba ryck, men en läkare op. rumpan samtidigt som två andra grejade med magen, snacka om teamwork!

Har bara vaga minnen från uppvaket, men jag hade tydligen levt knalle" ordentligt! Maken berättade att all personal var samlad hos mej och övriga patienter höll sej lugna och fina.

Kommer ihåg att jag fick jätteont över bröstet så de petade i mej en massa morfin som jag tydligen inte tålde, fick en himla klåda över hela kroppen och lyckades dra ut katetern!!! (har hört andra berätta om morfinets underbara verkan, men det gäller inte mej).

Bäst att hålla koll

  1:a veckan var tuff, spydde upp allt jag åt och lite till. Minnena är luddiga, kommer mest ihåg värk, tårar, spyor och mer tårar.
Det var en mardröm när de tog bort min ryggmärgsbedövning p.g.a. läckage, satans vilken värk, och ännu värre blev det att spy, hela magen var ju hoptråcklad. Det var sannerligen skönt när de kom med smärtstillande sprutor (tabletterna kom ju upp lika fort som de var svalda).

Sängvy 1

Lustigt nog gick tiden ganska fort, visserligen sov jag största delen av dagarna (om jag inte spydde), men jag var uppe och gick i korridorerna, med mitt RA-bord , så mycket jag bara orkade.
Detta för att få igång magen, normalt tar det 2-4 dagar men kan ta upp till 7-8 (enl. personalen). Naturligtvis måste ju min mage krångla, på 12:e dagen kom det lilla första i min påse!
Vid det laget var de flesta engagerade i min minst sagt "höggravida" mage. När det första blurret kom stegade jag ut i korridoren med mitt RA-bord och fullkomligt skrek -JAG HAR SKITIT!!!
Snacka om engagemang, men jag hörde hurrarop, applåder och grattis från salarna brevid och många kom ut och kramades!

Sängvy 2

Det är många som frågat vad jag gjorde för att fördriva tiden (4v). Jag gick mycket i korridorerna, ibland gick jag till höger först och ibland till vänster, detta för att variera mej. Ganska mycket tid gick åt till att lära sej byta påse och sköta stomin, stomi-ssk. kom varje vardag och tittade till mej och gav mej "hemläxor" tex. att klippa upp lagom stora hål i påsarna. Kuratorn, Hanna tittade oxå förbi nästan var dag, skönt att få "prata av sej" lite.
Resten av tiden kollade jag in rumsineriören. Och så småningom kunde jag börja äta och då blev det utflykter till dagrummet. Så dagarna gick ganska fort, trots allt.


Carpe Diem / Annette

Imorron è dè dax!

Min egen "Kupé"

Ja, det är här jag ska bo ett tag framöver. "Bor" på en 2-sal, men min sängkompis är äldre och ganska trött (sover hela tiden)! Så jag tror inte mina snarkningar kommer att störa henne.

Oj, vad det var nervöst på morronen och på vägen hit idag, men nu känner jag mej lugn som en filbunke. Tog en promenad före frukosten, upp i hagen där jag satte mej en stund och lyssnade på porlet från bäcken, härligt!
Har träffat Narkosläkaren och han verkade và en lika trevlig prick som min läkare, vilken tur jag har!
Han berättade att jag kommer att få ryggmärgsbedövning oxå, skönt!
Ska ner till OP vid 10-tiden och förberedas inför OP som blir vid ca.12.00.
Har även träffat Kirurgen som ska operera mej, han skissade på min mage var han ska snitta och förklarade igen hur det hela går till och han sa att det var OK att ta med kameran.
Och på röntgen från igår syntes inga konstigheter - SKÖNT!

Hmmm, nu har jag fått hjälp med ett klyx, himla knepigt att ta det själv. Imorron bitti får jag nästa, sèn ska det väll vara rent och "fit for fight". Har även fått en blodförtunnande spruta.





Solnedgång över Bråbo, igår kväll.

Jaha govänner, nu är det snart gonatt! Kommer att få en tablett att sova på och det låter skönt.

Tack för alla samtal, sms och kommentarer på både bloggen och "fejjan", det är så skönt att ha så många goa vänner, det är ni som peppar mej och fixar att jag kan hålla humöret uppe- KRAM på er!

Har fått ett eget telenummer : 0480-94788



"Skitnervös"

Det är vad jag är.....

Tycker inte om att inte "ha full kontroll", i synerhet inte när det gäller, min egen kropp.
Även om jag vet att det är oundvikligt, så gillar jag inte att bli sövd. Kontrollen är "Nada" och att inte veta vad "främmande" människor utför med och i min kropp är läskigt.

Ikväll har Jag och mitt Anus haft ett litet avsked med en tänd marschall och en liten Wiskey, (kommer inte ihåg när jag drack èn så`n sist).
Vi - jag och mitt Anus, satt ensamma på trappan en lång stund och filosoferade över livet, tittade på ljuset och månen som vandrade mellan målnen. Vi fick även besök av Torsten och Lilla Skrutt som verkade förstå alvaret i det hela, de satt alldeles stilla en lång stund.
Hur gör man det -undrar ni. Inte så svårt - svarar vi, Jag och mitt Anus.
Jag berättade om allt som varit bra och mindre bra (dåligt) och mitt Anus, bara höll med. Vad vi pratade om stannar mellan oss, men jag kan berätta att vi till sist blev överens, och att det var en "lyckad" kväll för oss båda, inte minst för mej!

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen......."

Carpe Diem / Annette

Operationsdatum!

Först händer det ingenting, sèn händer det inte någonting, sèn händer allt på en gång......
Väntan har varit låååång och ibland näst intill outhärdlig.
Eftersom jag är det kontrollfreak jag är, så vill jag HELA tiden veta vad som händer i Min kropp.

I Måndags, som ni vet, ringde jag Kalmar för att förhöra mej om mitt röntgensvar (som jag gjorde i Västervik 2 v. innan). Ett par timmar senare på dagen ringde det en SSK och meddelade att jag var välkommen till min läkare på Onsdagen.
Han berättade att OP- datumet var satt till den 18/11 och inläggning dagen innan. Vidare fick jag svar på mina frågor om hur tumören svarat på strålingen och hu OP i stora drag går till.
Tumören hade (tack & lov) svarat på behandlingen och var nu i storleken ,"liten köttbulle". Han berättade vidare att jag skulle öppnas från nederdelen av revbenen och ner till "hönshuset", även att nedre delen av svanskotan skulle avlägsnas. Jisses vad SKÖNT att äntligen få veta vad / och när det händer.

STOMI!
Idag hade jag tid hos Stomi-SSK i Oskarshamn. Att jag ska få en stomi- livet ut, det har jag ju vetat hela tiden, men att det finns SÅ många olika varianter att välja mellan hade jag inte en aning om. Många olika storlekar, tömmbara, nedspolningsbara och bytbara mm. Det var något nytt för mej.
Jag/Vi fick med några hem att "prova", så nu ägnar maken och jag Fredagskvällen åt att prova och byta påsar med varandra!
Detta är ju ett lite annorlunda "Fredagsnöjje", men jag tror att vi nu är överens om vilken påse som är "bekvämast". Detta skriver jag dock innan vi prövar att fylla dem med ljummet vatten! Önska oss lycka till att det inte börjar läcka!

SKIKTRÖNTGEN.
På Tisdag ska jag göra en datortommografi på magen, bäcken och höfter. Detta för att utesluta fler tumörer innan OP. Det hela tar ett par timmar när man ska dricka kontrast innan rtgen. och ev. få kontrast intravenöst oxå. Mamma Bettan kommer att finnas vid min sida denna dag.
Efter det räknar jag iskallt med att hinna införskaffa årets julklappar, det är ju liksom "sista chansen".

Carpe Diem / Annette

Kalla nätter & Morgonfrost

Tänk vad det är vackert med frost! Och kommer man nära ser man de små iskristallerna. Här är några bilder från vår trädgård.

Detalj från soluret



En gammal dörr på ladugården




Höstlöv

Idag fick jag äntligen prata med en Sköterska på Kir.mot. i Kalmar. Jag förklarade mitt ärende och frågade om de glömt bort mej.
Det hade dom givetvis inte och hon höll med mej om att jag fått vänta länge på svar. Och vad hon kunde förstå så verkade det som jag svarat bra på strålningen - SKÖNT!
Några timmar senare ringde en annan SSK. och meddelade att jag ska få träffa Läkaren på Onsdag.
Jisses vad det gick undan!
Han kommer att förklara hur röntgen såg ut och förhoppningsvis får jag en OP-tid. Skönt att det äntligen börjar "röra på sej".

Ikväll har mina båda svägerskor varit på besök, himla mysigt! Först trodde jag att de tagit fel på min födelsedag, jag fick nämligen 2 paket, 1 Flaska vin, 1 STOR påse godis och så hade de med sej en jättegod paj / pudding och kakor till kaffet! Förstå att man blir glad. Allt smakade dessutom toppen.
Kram på er båda, och detta måste vi göra om, nästa gång fixar jag maten.
Även en kram till mina goa grannar i Backebo som räddade kvällen för en av mina svägerskor som inte dricker rött!

Carpe Diem / Annette

Väntan.....

Skogsutflykt i solnedgång.
(kort men lyckad svamputflyckt)

Min man jobbar i Nybro och från oss är det ganska långt (11,5mil), enkel resa! När jag fick mitt besked om cancer, under alla undersökningar och strålning - när jag mådde skit, pendlade han emellan. Men nu bor han där i veckorna och "jobbar in" Fredagarna. Ganska skönt att "ha honom hemma" i tre dagar!

Så idag har han jobbat  ute och jag har vatt inne. Förmiddan, som vanligt, på toan, men sèn har jag tvättat och lagat mat.

Det har vatt kanonväder idag, med blå himmel och nästan ingen blåst. Så vi bestämde att ta en liten tur till svampskogen, bara en 0,5 tim, och för dagsbehovet till älggrytan.

I efterhand vet jag att vi plockade 2L rensade trattisar, så det räckte både till grytan och en påse i frysen.

På vägen hem tog jag skogsbilden, så himla vackert det är när solen går ner, eller hur?

Sèn var det dax att lägga i högväxlen hem, knip, knip och gå det fortaste man förmår. Visserligen hade jag, (som ALLTID) numera toapapper i fickan, men jag vill hem. X i taket, jag han! Detta hör inte till vanligheterna!

När jag ändå är inne på "skitsnack" så kan jag ju fortsätta. Vet att detta inte intresserar någon mer än mej själv, men så är "min" vardag numera. Från morgon till 12- 13-tiden, är jag (enl. mej själv), fånge vid min egen toalett!

Visserligen bor jag i ett stort hus men jag går aldrig längre än ca: 10m. från toan! Och ändå, hinner jag inte alltid dit, tots att dörren står öppen och toalocket är uppfällt.

Fatta hur kul detta är och hur mycket tvätt det blir!



"Mitt hus i kvällsskrud"
(Här fick jag slänga upp kameran lite snabbt, och ta risken att "skita på mej").
Men denna gång han jag, tack ock lov....

Idag är det 10 dagar sèn jag var på röntgen i Västervik. Jag har fortfarande inte fått något svar, varken om röntgen eller operationsdatum!

Hittills har mitt psyke, tack och lov, vàtt på topp, men nu vet i sjutton. Inget är så jobbigt som väntan.

Nu är ju inte jag någon tuff person, utan jag finner mej nog i det mest, tyvärr.

Men idag "tuffade" jag till mej och ringde till Kir.mot. i Kalmar, för att få svar, tänkte att "det är ju min kropp det handlar om", och NU VILL JAG VETA!

"kvoten för samtal är idag uppfylld, var god ring igen, nästkommande vardag". Detta var vad telefonsvararen "sa" till mej på Kir.mot. Skit och pannkaka, jag ville ju prata med någon och NU och få reda och ordning på allt.

Nåväl, nu var jag "på hugget". Hade ett direktnummer till Kuratorn på Kirurgen, och visste att jag kunde ringa och fråga om allt, alltid. (Vilket jag aldrig nyttjat). "Den du söker kan inte nås för tillfället, läs in ett meddelande så ringer jag upp nästkommande vardag".

Nu vill jag inte kommentera.

Den 15-e Juni  (min födelsedag), var datumet jag fick mitt cancerbesked. Det var då läkare nr.2 sà att "Detta ser inte bra ut. Du måste opereras denna eller senast nästa vecka!"

Nu har det gått nästan 5 månader........

Förstår ni att det "tar" på krafterna?

Börjar känna mej lite gnällig och detta hör normalt inte till min "vardag". Snälla, hjälp mej med "pepp"!

Jag vet att jag får massor av mina underbara vänner, nära och kära,  men nu behöver jag mycket för att bli lite tuffare, det är nog tyvärr det som behövs när man är sjuk!

Carpe Diem / Annette









Fakta

Letar ibland en del fakta på nätet. Bland mycket annat har jag hittat detta.
Cancer i tjock- och ändtarm är vid sidan av lungcancer den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för patienter som insjuknar i dag är betydligt ljusare än tidigare. Bättre behandlingsmetoder med bland annat nya läkemedel och förfinad kirurgisk teknik gör att det nu är nästan 60 procent som lever fem år efter behandling. För 20 år sedan var jämförande siffra 35–40 procent.

Vad är cancer?
Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjukdomar. De delas i sin tur in i en mängd undergrupper. De vanligaste cancerformerna i Sverige är: prostatacancer, bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer, hudcancer och lungcancer.

Vad orsakar cancer?

Att cancer är en genetisk sjukdom är inte detsamma som att all cancer är ärftlig. I flertalet fall är det istället genförändringar som vi ”förvärvar” under livet som orsakar cancer. Om vi röker, vad vi äter och hur vi solar har stor betydelse för...
Symtom och sjukdomstecken :

Cancer utvecklas under lång tid. Det kan ta 20 år eller mer från den första sjuka cellen tills en tumör upptäcks. Därför dröjer det ofta länge innan man får några besvär. Samtidigt är det viktigt att cancer upptäcks i så tidigt skede som möjligt,...
Cancer och ärftlighet:

All cancer orsakas av att generna i arvsmassan förändrats och inte fungerar som de ska. Rökning och radioaktiv strålning kan orsaka förändringar, men det finns även förändringar som följt med i arvet från föräldrarna och som kan öka risken för...
Tumörstadier
När cancerdiagnosen är klar bedömer läkaren i vilket stadium cancern befinner sig. Då beskrivs hur stor tumören är, om och hur den växer in i omkringliggande vävnader och om tumören har bildat dottertumörer som har spridit sig till andra delar av kroppen.
Det finns flera olika symtom som kan vara tecken på cancer i tjock- eller ändtarmen. Blod i avföringen, ändrade avföringsvanor – diarré, förstoppning eller täta trängningar – är vanliga symtom. Sjukdomen är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige. Varje år får cirka 3 900 personer tjocktarmscancer och 1 900 ändtarmscancer.
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Cancersjukdomar/Tjock--och-andtarmscancer/


Ja, det finns hur mycket information som helst på nätet.
I nuläget orkar jag inte riktigt ta till mej allt som skrivs, men tids nog.....

Carpe Diem / Annette

Otursvår(ar)!

Jag hade under många år haft en dröm, om en julmarknad i Bråbygden, (där jag och maken bor sedan 10 år tillbaka).
Sagt och gjort, jag tog kontakt med Gullevi Joelsson, som vid tidpunkten var enrepenör i Bråbygden.
Vi kallade samman bygdens "folk" och efter några träffar hade vi lagt upp strukturen för "Vår egna Julmarknad". Det skulle vara ganska sent på dagen och mycket levande ljus och facklor skulle det và.
Mycket, mycket jobb var det att få allt att "gå ihop", men himla kul.

Utställare, musiker, parkeringsvakter skulle fixas. Vem bakar Ostkakor, Bullar, kakor, grillar korv, fyller på ved i eldarna. Helst i ett eller flera skift under dagen. Vem kokar kaffe, glögg mm. Häst och vagn ( med bjällra) var ett måste. Lotterier var ett måste oxå och julkransar skulle bindas. Det var HUR mycket som helst att tänka på, (och lite till) allt var ju nytt för oss!

Hela tiden hade jag fruktansvärt ont i halsen, och var trött, men det var ju i sammanhanget inte ett dugg konstigt, med tanke på all stress.
Julmarknaden blev succé, och besökarantalet var ca. 1000 p. När kvällen kom, plockade vi / städade vi undan det viktigaste, sen tog vi "Julhelg" .(Julmarknad 6:e December) om jag inte minns helt fel. Städningen tog sina dager och sèn var både Jul och Nyår över i "ett naffs". Det var då min hals gick i fullkomlig strejk Hade jag närmare 40 grader i feber och sjukt ont i halsen, (kunde varken svälja,röra tungan eller spotta).
Efter samtal med vårdcentralen skjutsade min granne, Jan-Åke ner mej.
Hej och hopp. Sänkan låg på 121 och jag hade halsböld. Penecelin blev medicinen.

Nåväl, jobbigt var det men det var ganska snabbt läkt.

Veckan efter att penicilinkuren var slut, lyckades jag få en sticka i fingret, när jag là på ved i pannan.
Detta resulterade i ett "skitont & svullet finger". - Vårdcentralen, igen!  Denna gång var det blodförgiftning! Max otur!
Ny penecelinkur och en stelkrampspruta blev det denna gång.

Sèn "tuggar" sej 2 vildsvinshundar in i min hönsgård, och gör fullkomlig "slarvsylta" av mina husdjur!
Och efter flera timmars skräck och vånda, skjuter jag den som inte lämnar mej och hönsen "ifred".
Detta var vintern/våren 2008.

Vintern/våren 2009.
Vad som hände då känner jag mej inte redo för att berätta om ännu. Detta var min och många andras, Den värsta våren i mannaminne!

Våren 2010.
I korta drag:
Ramlar handslöst baklänges i ladugården och landar med bakhuvudet på en cementkant. = Tuppar av i ca. 20 min. Kraftig hjärnskakning, 10 stygn och sova, sova, sängläge i 1 vecka.

2v. senare:
Ramlar framlänges på väg till toan en tidig morgon = lätt hjärnskakning.

4v. senare:
Trampar in en lång spik i foten (genom stöveln).

1v. senare:
Kör in en nyvässad kniv i tummgreppet. = 4 stygn.

I Maj:
Rättegång i Kalmar - där jag vann målet, men det är överklagat och ny rättegång i Hovrätten blir den 14 December.

15 Juni:
Besked om tjocktarmscancer.



Tycker själv att det varit lite "oflyt" en tid, så nu kan det väl bara bli bättre och bättre, eller hur?

Carpe Diet / Annette

En lång, lång, lång dag.........

Bilden är tagen straxt innan jag får hörlurarna på med min medhavda musik i. Förstår inte riktigt varför det står i kallelsen att man kan ta med "musik man vill lyssna på". I denna apparat ("Vulvan - har jag döpt den till) är det ett jäkla liv som inte ens med hörlurar går att undgå, hela kroppen skakar när den sätter igång, och den medhavda musiken hör man inte ett dyft av, men den gör ett sjuhelsikes bra jobb! Idag tog det endast ca. 45min.
Vill inte vara gnällig, men i Oskarshamn (där jag gjorde det förra gången), där förklarade dom i lurarna, hela tiden vad de gjorde. "Nu kör vi ett 10-min-pass, nu kör vi ett 4-mins-pass, osv. Man visste när de startade och när det hela var över. Det har väl egentligen ingen betydelse men det är ganska skönt med lite "mänsklig kontakt".
Nu är det bara väntan som återstår för att få veta hur det ser ut inuti MIN KROPP!

På väg in i magnetröntgen (vulvan).



Sista solstrålarna!

Lite svårt att fånga skymningen i Applekulla, många träd, buskar och en ladugård ivägen. Men så här ser det ut från vår varenda.



Idag var mamma Bettan med till Västervik och jag var säker på att hon skulle få vara med på magnetröntgen, men så var INTE fallet. Förra gången i O- hamn var det självklart att maken skulle få vara med, så vad är skillnaden? Jag hade sett fram emot att få ha med mamma och på så sätt få henne lite "delaktig" i alla mina behandlingar och turer i min "cancerfas", tror att det är viktigt för henne, hon är ju min mamma och har fött mej till världen. Ja, ja, nu var det inte så, så jag ska inte tjafsa mer om det - men besviken blev jag!

Efter röntgen gick vi på "sjukan" och åt lunch och det var jättegott - Tack för lunchen, Mamma!
Sen en liten, liten schoppingtur och ett besök hos min vän Eva H. som har en enorm energi och nya idéer, hela tiden.
Vi besökte hennes loppis "Loppakåren", en helt underbar loppis. Hade jag haft en fetare plånbok hade jag handlat en hel massa saker som jag direkt blev "kär i". Men en stol blev det, designad av loppisägaren, toppenskön att sitta i och vacker att titta på - så ska det và! Kul att träffa dej "live" Eva, vi syns på Torsdag igen!

Nu värkte ryggen ordentligt, dels hade jag legat helt stilla, fastspänd på en brits en lång stund och sèn gått på stán. Min kropp är inte van vid detta.

Men vi hade en anhalt till på programmet, ett besök hos Gullan. Å vad det var kul att träffa henne. Det var flera år sèn sist (kändes det som iallafall). Hon hade fixat med varma mackor, kaffe, bullar och kakor, å det var jättegott! Vi satt och pratade i flera timmar innan det var dax att återgå till bilen med kompassen inställd på Applekulla.
Tack snälla Gullan för en helmysig eftermiddag!

Och Mamma, jättetråkigt att du inte fick följa med in på röntgen, det hade vatt skönt att ha dej med där!

Carpe Diem / Annette

Hösten är här !



Kastanj i höstskrud



Tvillingnöt

                                                  




Höstastrar

                                                         


Höstgryta



Idag ska jag till Västervik för att göra den sista (hoppas jag)  röntgen innan Operationen. Det är nu dom ser om min tummör har krympt av strålningen, håller tummarna för det.

Det är snabba svängar som gäller nu, från diarréer till att helt plötsligt vara hård i magen, har sina små bekymmer.

Det gäller att lägga om kosten snabbt som ögat, från blåbärssoppa och annat stoppande till fiberrik kost igen. Stackars lilla rumpetuss, aldrig får den lugn och ro.

Igår gick min sjukskrivning ut och att börja jobba nu det finns inte i min vildaste fantasi. Hur skulle det gå? Jag som sover så jäkla illa om nätterna och behöver lägga mej minst en gång på dagen och med dom höfterna,ryggen och benen som ständigt värker.

Nä, jag ringde till Kir.mot. i Kalmar och bad om förlängd sjukskrivning, får hålla tummarna för att den går igenom!

Carpe Diem / Annette



                                                                         

Känslor

Idag åkte Jossa & Alma hem till Ödeshög, hualigen vad det blev tyst och tomt, inte bara på saker (som var ganska många) utan Tomt, tomt utan Almas goa kramar, blöta pussar, bus, upptåg och hela tiden - lärandet, av nya saker.Alma och jag har faktiskt bygt en hel orkester, ja nästan iallafall, och spelat, dansat och sjungit så hela Applekulla fått glädje av det! (Hon Älskar musik).
Jossan har diskat, städat och fejjat så Alma och jag har döpt henne (i hemlighet) till "Dampmamman", men det är ju bara vi som vet, så skvallra inte till mamman.
Gud vad jag älskar den ungen!!!
Till saken hör, att jag "bara" är "bonusmormor", Almas morfar och jag träffades när Jossa endast var "en halv skit hög" = knapt 5 år.
Och med åren har hon mer och mer blivit "min unge", så därför (ursäkta Helene) känns det som om Alma vore "mitt barn-barn" oxå.
Nu är det ju inte så, men Älskar henne, det gör jag som om det vore mitt eget barn-barn.
Men hur mysigt det än är (vet inte om det beror på att jag är ovanligt trött), så är det, hur konstigt det än låter, rätt skönt att hon åkt hem. 1 och 1/5 vecka i högtempo är, just nu , max vad min kropp orkar med, men gisses vad jag saknar dom.......
Karamar & Pussar, Alama och Jossis!
TACK för jättemys, och- Ni är alltid välkomna!




Alma - Gò och Glad!



Carpe Diem / Annette

Jävla Skitvärk!

Ingen vidare titel, jag vet, men jag blir så himla sur av att ha ont hela tiden.
Idag masserade min make mitt ryggslut, skinkorna och höfterna med Orudis, länge och väl. Efter det la jag mej på vämedynan med högsta värmen på och somnade i 1,5 tim! Där rök den lunchen, men skönt var det.
Den "yttre" värken i musklerna försvan men inuti höfterna och ryggen var det kvar, men det lindrade ju lite och tuppluren var hur god som helst.
Efter det tog vi en promenad (äntligen regnfritt) upp i hagen för att öppna grindarna och bara kolla läget, våra årliga sommargäster (kvigorna) åkte hem i slutet på veckan. Det blir lite tomt när dom åker hem men nu börjar det bli lite för kallt och vattnet fryser i vattenslangen. Detta scenario är för oss -nu är vintern snart här-varning. Hualigen, hoppas bara att det inte blir så mkt. snö som förra vintern.......

Carpe Diem / Annette

Mysigt besök

Jossa & Alma

I Fredags kom Josefine , Ola och lilla Alma. Ola åkte hem i Söndags men Jossa och Alma stannar till helgen.

Å vad det är mysigt med Barnbarn, det bryter vardagen och man får lite annat att tänka på.

Alma är en glad liten tjej med en enorm energi, det gäller att plocka undan allt i hennes höjd. Och katterna får lägga benen på ryggen om dom inte vill ha en stor, hård och blöt puss!

Alma älskar att bada!



Gò och glad för jämnan.

Sjutton vad jag har ont i ben och höfter men även ryggslutet börjar göra sig påmint igen. Eftersom det hela började med samma värk känns det lite olustigt. Så jag ringde Kir.mottagningen i Måndags men där var de inte ett dugg oroliga, hänvisade bara till panodil.

Vet inte om jag är speciell, mot huvudvärk kan jag proppa i mej värktabletter men den här värken vill jag liksom ha lite koll på och till natten är det bara jobbigt med smärtstillande för man svettas så förbaskat.

Nåja, nu ska jag ju på magnetröntgen nästa vecka så då ser dom väll om det är några konstigheter.

Efter det ska dom bara titta och konferera över bilderna sen tror jag det är dax för OP.

Det ska bli skönt att få det hela överstökat det är nu över 4 månader sen dom upptäckte tumören och jag känner starkt för skilsmässa från den nu!

I måndags kom Helen och Anne (vänner från OKTAVA), och hälsade på, kul att träffas, det blir alldeles för sällan tyvärr.

Igår var Jossa, Alma och Jag och hälsade på Jossas Mormor Helny, jättekul. Hon hade brett goda smörgåsar till oss och bakat en massa kakor- det är man inte bortskämd med.

Efter det åkte jag till Monica i Äshult, även Madde var där. Det är så himla kul att blajja med sina goa vänner.

Ja som ni förstår rullar dagarna på i sakta mak, visserligen måste jag lägga mej en eller ett par stunder på dan, men därimellan försöker jag "knata" på så gott det går.

Carpe Diem / Annette



Det kostar att ligga på topp!

I Måndags började älgjakten, Jag hade bestämt mej för att vara med ett par timmar på morgonen och sen grilla lite korv och ljuga med "gubbarna" , sèn åka hem och lägga mej för att orka vara med ett par dagar till.
Men redan vid 7.30 small det hos Bernt, eftersom vi bara har en älg så var det hela överstökat - så långt.
Innan vi fått älgen ur skogen och hem på logen var det redan sen eftermiddag.
Jisses vad jag var trött, men lycklig. Grattis Bernt!
Resten av veckan har sovmornarna varat till både 10 och 11.00 men även en och annan eftermiddagslur har det blivit.
Magen lugnar sej mer och mer nu men det är säkrast att hålla sej i närheten av en toa, man vet aldrig.....
Däremot har mina höfter och ben börjat krångla igen, det värker som sjutton om nätterna så sömnen blir lite si och så. Ska försöka få tag på någon på Kir. i Kalmar i morron och höra vad dom tror.

Carpe Diem / Annette

Guldhelg!

Äntligen har diarréerna och förkylningen gett med sej. Fatta hu gott det är......
Nu lever jag HELT normalt igen! Visserligen är förmiddagarna ännu "mina -på -toan-timmar, men vad är det?
Maken och jag har vatt i skogen och burit ut en massa äpplen till älgarna i 2 dagar, lite tufft med tanke på att jag varit "soffliggare" under en allt för lång tid, PUST và det và jobbigt, men skönt att få komma igång med kroppen igen. Helt otroligt vad fort muskler och kondition försvinner.

I Fredags kväll var jag på en jättemysig kvällsträff i Bråbo, med mat och dryck. Kul att träffa alla Bråbobor igen. Maten (och drycken) var jättegod och initiativet till "bjudningen" var toppen. Synd bara att inte fler kunde komma.

På Lördagen kom Eva (min älskade lilla barndomsvän). Vi gjorde skogen osäker med svampplockning, prat och skratt under några timmar. Jisses vad svamp vi hittade, jättekul!
På kvällen hade vi bjudit in Marita på middag. Nu var det så att Eva och jag hade "lullat" runt i skogen lite FÖR länge så vi hann bara hem så var Marita på plats! Hon var jättefin, och där sitter Eva och jag som 2 skogsmullar.
Men vi fniskade till oss och sen lagade vi maten ihop, alla tre! Och vad det var kul! Vi pratade, drack vin, lagade mat och drack mer vin.
Att tre personer med samma sjuka humor kan känna varandra är helt otroligt.
Jag med cancer i rumpan, Marita med bröstcancer och Eva med ledgångsreumatism, fatta att det var "galghumor" på mkt. hög nivå.
Och för den som inte tror det, så går det att skratta åt allt.
Och Marita vill jag lämna en speciell eloge till. Tack! Det är så gott att prata cancer med dej, du tillåter både mej och dej själv och alla andra att få skratta åt eländet. Men allra mest så har du ett helt otroligt sätt att bjuda på dej själv och det smittar av sej. Jag älskar dej "skalleper"!

Puss & Kram, Eva och Marita, ni har varit min Guldhelg!


Carpe diem / Annette

Sol & Pannkaka

Sen skörd

I Måndags var dagen för rättegången i Jönköping. Å ,vad jag var nervös kvällen innan och så dåligt jag sov den natten. Vet inte varför, jag har ju vunnit hittills, men, men, man kan ju aldrig vara säker....

Min Advokat ringde mej på morgonen när han var på väg till Jönköping och meddelade att det hela var inställt pga. sjukdom! (en domare var sjuk).

Nu blev det jobbigt för Annette! Jag försöker sätta upp mål hela tiden och arbeta med dem efterhand, detta för att det inte ska bli för mkt. på en gång. Men nu sket det sig ordentligt.

Eftersom det tar 2 veckor innan man får dommen så visste jag att det skulle vara klart innan OP. Så nu hoppas jag att det inte "kör ihop" sej med rättegång och OP. då kan det bli lite mycket för fru Freij/Jennersjö.

Idag är första dagen på mkt. länge som jag känner mej helt feberfri, skönt. Har mest legat inne men igår kände jag att jag bara var tvungen att få komma ut i min älskade svampskog. Mamma Bettan var här och hjälpte mej med ett par fönster så efter det drog vi iväg ut i skogen.

Vi var nog bara ute 1-1,5 tim. men jisses vad svamp vi hittade!!!  Nu förstår jag alla som pratar om att det är "svampår".

Å, vad lycklig jag var, vet inte hur många gånger jag sa det i skogen och förmodligen är det därför som febern är borta idag.

Väl hemma igen var det dags att rensa svampen, inte lika kul. Men nu är den rensad, förvälld och fryst.

I Fredags kväll kom Lena från förskolan och lämnade över en hel bunt med fina teckningar från "mina matbarn", de hade ritat krya-på-dej-teckningar. Jätte, jättefina är dom. Har inte hunnit ännu, men de ska sättas upp på väggen så jag kan titta på dom var dag.

Tänk vad man kan bli lycklig av relativt små saker. Nu har jag plockat svamp och fått en massa fina teckningar, och det är riktig LYCKA!

Carpe diem / Annette

Tankar & Funderingar

Det mest privata man har är sina tankar, ingen, absolut ingen vet hur och vad man tänker.
Tänker nu vara förtrolig och "dela med mej" av några tankar från mitt huvud.

Ofta funderar jag på om djur kan tänka, tänker de som oss människor eller?
Hur kan fåglar som kläcks här i Sverige veta när och vart dom ska flytta?
Om jag inte klipper gräset fler ggr. i höst, hur ser det då ut i vår?
Varför luktar och smakar allt så konstigt när man har feber?

Vad händer om jag inte vaknar upp efter operationen? Eller om jag skulle dö av min cancer?
Lite konstigt att tänka så men man vet ju inte säkert. Och jag som är kontrollfreak, det går bara inte att tänka så. Jag tänker ibland på vilken musik jag skulle kunna tänka mej på begravningen men sen kommer jag inte längre, Jag kan bara inte se att jag inte skulle få vara med och ha koll.

Läste något bra på en Blogg häromdagen: Alla ska vi dö en dag men alla de andra dagarna lever vi.

http://evamargareta.blogspot.com/2010/09/vinden-sveper-bort-det-sista-av.html

Det var tänkvärt och så är det ju.

Ofta får jag hör att jag är stark.
Har tänkt mycket på det, vad menas med att vara stark egentligen? Fysiskt stark vet jag vad det är, men stark?
Kanske det beror på att jag pratar öppet om det mesta men det är för mej lite egoistiskt, för mej är det ett sätt att "arbeta" med problem. Men det är nog inte så för alla, el. jag vet att det inte är det.
Tänk om människor i min omgivning tar illa vid sej, men då hoppas jag att dom berättar det.
Eller är stark att kunna inse problemet?
Eller att tänka framåt?
Ja, jag vet inte. Får fundera vidare på det.

Det är ganska oundvikligt att emellanåt inte tänka på döden, ordet död liksom ordet cancer har respekt med sej.
Varför är det så?
Ordet cancer är laddat, tror jag, pga. att det förr nästan var förenat med döden. Men så är det ju inte idag.
Idag kan man helt bota de flesta cancer och hålla många i schack under många år. Men visst händer det att många dör även idag.

Dö, ja det ska vi ju alla ,det är det enda man säkert vet om sin framtid. Så det är ju inget konstigt.
Har läst en hel del om "nära dödenupplevelser" och nästan alla beskriver det med lugn, frid, värme och ljus.
Det låter ju inte så farligt.
Men, det som är det jobbiga och hemska med döden är att bli lämnad, som anhörig, vän, släkting mm.
Det är då det värst.

Nu låter det som jag alltid funderar på död och elände, men så är absolut inte fallet, men det händer ibland.
Och jag tror inte jag är ensam, men som sagt, det är inget man pratar om.........
Lite synd tycker jag för livet vore nog lite lättare då.

Några tankar från min huvud!

Carpe diem / Annette

MUCK!!!!



Fjällskivling



För 5 och en halv vecka sedan kändes det som en hel evighet av resor och strålningar. Men nu när sista strålningen är gjord var det ju ganska snabbt avklarat.
Oftast är det väll så när man ser något framför sig att det ibland kan verka helt oöverstigligt.
28 Dagar och 582,4 mil ligger nu bakom mej.
Resorna har iockförsig varit jobbiga men så fort jag kommit fram till Kalmar så har det gått bra. Detta tack vare personalen, de förgyller verkligen dagen.
Det blev faktiskt lite sorgligt idag.  När jag kom ut i koridoren efter sista behandlingen stod nästan hela gänget samlat för att säja hej då och kramas! Snacka om go personal!

Efter det hade jag träff med läkaren som informerade om att strålningen nu kommer att fortsätta verka i minst 2 veckor till ,även biverkningarna kommer att fortsätta.
Om 4 veckor ska det göras en ny magnetröntgen för att se hur mycket tumören krymt av behandlingen.
Efter det skulle läkarna sammanställa allt och sen är det klart för operation.
Ser nästan fram emot stomin nu med tanke på min illa åtgångna rumpetuss!


Kl. 13.00 hade jag träff med min Advokat, rättegången i Hovrätten är på Måndag. Jag kommer inte att vara med, vet att jag inte orkar en heldag i Jönköping och mitt läkarintyg har godkänts, tack och lov.
Jag berättar mer om detta när rättegången är över, men snälla, håll tummarna.

Carpe diem / Annette

GÄSP!

GÄSP!

Förra veckan var lite tung, mycke bajs och sovande. Taxin fick stanna ytterligare några gånger med mej på hemvägen.

Kan tala om att viltstängsel är effektivt mot vilt, men inte särskilt praktiskt när nöden är som störst, oftast finns det bara några ynka grässtrån att skyla sej bakom.

Att hamna i akut nöd mellan Kalmar och Ålem är ingen hit, jag vet.

I Söndags fick jag feber och vansinnigt ont i halsen och det blev bara värre under natten, frös och svettades om vartannat.

Typiskt tänkte jag, nu när det bara är 3 strålningar kvar.

Men efter samtal med Pia på strålningen ville dom att jag skulle komma iallafal, skönt.
Efter strålningen fick jag träffa läkaren som tog en odling i halsen och en sänka.
Som tur var visade odlingen negativt = ingen halsfluss och sänkan var bara lite förhöjd, 19.
Så det är nog bara en vanlig förkylning, jag blir nog lite extra "nojjig" nu för tiden.

Carpe diem / Annette

Uppförsbacke

Det har varit lite "tungt" ett tag nu. Blir bara tröttare och tröttare, förstår inte hur man kan sova hela natten (utom när det är "toanätter") och desutom 2-3 tim. på em. OCH halvsova hela kvällarna!

Har fått lite biverkningar av strålningen i form av diarreèr och kramper,så fort jag ätit. Har slutat äta på sjukan i Kalmar innan jag åker hem. Fick häromdagen be taxin att stanna på vägen hem så jag fick springa upp i skogen och bajsa. Hur kul är det? Nåväl nu har jag provat på det och hoppas det var 1:a och sista gången (tur att jag har en utrustad handväska).

Har även fått sår i hela rumpan och upp mellan skinkorna - Gött med tanke på alla diarreèr!

Ont när jag kissar och har även börjat "läcka".

Håller på att tappa allt hår i nedre regionen.

Jo, jag tycker lite synd om mej själv!

Men igår åkte jag med en trevlig man i taxin, självklart förklarade jag i förbigående att "det kan bli så att du får stanna så jag får besöka skogen". Han hade full förståelse och berättade att hans son fått leukemi vid 9 års ålder så han hade varit med om det mesta. Detta var för 10 år sedan.

Vidare berättade han att sonen varit jättesjuk, men väldigt tapper. Han hade bytt stamceller och blivit bra. Efter det fick han cancer i pungen, men klarat det oxå med många svåra behandlingar. Nu kommer inte jag ihåg alla "turer" den stackars gossen fick gå igenom, men han fick iallafal amöba i hjärnan (här kan jag ha fel), en bakterie som fort som sjutton "äter" upp organ, och i det närmaste är obotlig. Pojken förlorade en del av sin hörsel och har idag dåligt närminne och hörapparat.

Och här sitter jag och gnäller för lite sår i rumpan och diarreèr - Fy skäms Annette.

Ja, man får sej verkligen en tankeställare.....

För någon vecka sèn gick vår tvättmaskin sönder så tvätten (vet i sjutton var den kommer ifrån) har hopat sej.

 I Lördags ringde jag runt och kollade upp priser, ville även ha inkopling och bortforsling av det gamla utfört. Och när jag ändå var i farten så beställde jag en spis oxå. Båda osedda, tufft eller hur?

Stort hus har vi men utrymmet för både spis och tvättmaskin är ganska små, så det blev inte standardmått.

Igår kom det en kille och instalerade de båda nyinköpta. Och vilken skillnad! Nu är det riktigt kul att tvätta och tvätt är det som sagt gott om.

Carpe diem / Annette

Att inse sina begränsningar

Även jag måste nog inse mina begränsningar!
Hittills har jag orkat med lite hemma efter en stunds sömn på eftermiddagen.
Men nu vet i sjutton var orken tagit vägen. När jag kommer hem kl. 13.00-13.30 fullkomligt dyker jag ner i soffan, i bästa fall får jag igång en talbok som jag somnar till efter ett par minuter.
Innan min cancer uppdagades kunde jag inte i min vildaste fantasi lägga mej på dàn! Det var mitt tidigare "dampliv" det. Hur sjutton orkade jag?

Idag somnade jag när jag kom hem, och låg fortfarande kvar när maken kom hem vid 17.30!
Har bara varit uppe och värmt lite rester i miccron till oss, och sen, soffan igen!
Det konstiga är, att jag sover som en stock, hela natten!
Men nu har jag en liten vakenperiod, innan läggdags.

Shit, vad jag gnäller ,men jag är nog lite bortskämd med att orka och kunna göra det mesta jag vill.
Så nu måste jag ställa in mitt fokus på framtiden, det är bara 12ggr. kvar av strålningen och efter det har jag "ledigt" några veckor för "återhämtning & stärkning" inför OP. Då kan jag kanske orka och hinna med att diska, dammsuga och ev. fixa några köttbullar och revbensspjäll till jul. Men orkar jag inte så går ju inte världen under för det. Jul blir det ju varje år och köttbullar går ju faktiskt att köpa....

Carpe diem / Annette

Händelserik vecka!

Nu är hösten här!

Har aldrig varit speciellt förtjust i hösten, det blir mörkare både på morgonen och kvällen. Oftast blåser och regnar det och bor man som vi gör måste man börja "kånka" ved för att få go värme inne. Våren och sommaren har alltid varit "mina" årstider. Det kanske beror på solen och värmen, har alltid varit lite frusen av mej. Och att bada, helst näck, är ju det absolut skönaste som finns!

Men ju äldre jag blir ju mer börjar jag att gilla hösten (i synnerhet om det varit en härlig "badsommar").

Alla goda svampar som "ploppar" upp ur marken, höstlövens vackra färger, den höga höstluften (när det inte regnar), tända ljus och mysiga brasor och jakten med allt vad det innebär. Har räknat ut att jag kan vara med på älgjakten i år, om nu inte hälsan krånglar. Men bara jag får komma ut någon timme då och då, sitta på pass, grilla korv och ljuga lite med grabbarna och ev. fälla en älg till vinterns matföråd, DÅ är jag lycklig!

Förra veckan kom min vän Lena och visade upp sin nyinköpta mc. Å, vad dom matchade varandra, fråga mej inte vad det var för märke, för det har jag glömt, men den var röd och 850cc om jag minns rätt, helläcker. Jag vill oxå......

Karin var snäll och ville köra mej till Kalmar en dag förra veckan, för att jag skulle "slippa" taxin en dag. Jättegulligt.

Givetvis skulle hon få följa med in på strålningen och se hur det hela gick till.

När dom "ställer in" strålningen sker det med millimeterprecition detta med hjälp av laserstrålar som ska bilda x på mina 3 strålningspunkter.

Min vän Karin var lyckligt ovetande om detta och hamnade givetvis mitt i strålarna varpå Pia, en av Skötersorna fick "flytta" Karin lite med den påföljden att Karin går baklänges och fullkomligt stupar baklänges, över ett par pallar. Det jag fick se under några sekunder går inte i ord att beskriva.....Men en skrattande Karin och 2 ben rakt upp i vädret, 3 Sköterskor med gapande munnar och............Till saken hör att min vän har en protes i det ena knät,så jag pendlade mellan oro och gapflabb!

Nåväl, det hela löste sej utan blessyrer, som tur var.

Tack lilla Karin för att du förgyllde min dag!

I Onsdags kväll kom Jossa och lilla barnbarnet Alma!

Å, vad det varit mysigt! Alma kan verkligen förgylla dagarna, hon är full av bus och upptåg. snabb som

ögat när hon "kryper" runt på "Almavis", på fötterna med raka ben och gärna ett mjukisdjur under händerna, hon har kommit på att det går mkt. fortare frammåt när hon glider på det. Och så glad, skrattar så fort man bara tittar på henne.

Morfar har haft grundlig undervisning i "jaktrummet", så nu kan Alma allt om morfars horn!

Jossa har städat, diskat, handlat och lagat mat - Ja, det känns som jag bott på hotell. Och jag har fått tagit hand om myset och goset med Alma!

TACK, Pussar & Kramar Jossa - Du är GULD värd!

I Lördags hade Jossa, Alma och jag en shopping & utflyktsdag. Vi var i Högsby, Berga och Valåkra. Tyvärr var det inte vardag så vi fick stänga de flesta affärerna (och öppna en som redan stängt). Men nästa gång då ska vi vara ute tidigare!

Igår, Söndag kom Ola (Almas pappa) och hans föräldrar, Ann-Marie och Arne för att "hämta hem" sina godingar. De hade med sej 2 stora burkar med hemkokta Vätternkräftor, MUMS! Tack Ann-marie & Arne!
Vi fikade (Jossa bakade kladdkaka), var ute och gick en runda och åt mat innan det var dax för dem att åka hem till Ödeshög igen.

Ser redan fram emot nästa besök!

Måndag - "Jobbardag" igen! Men jag behövde inte åka taxi idag heller.

Mina "Goa" grannar, Gunnel och Jan-Åke skulle ner till Kalmar för sjukhusbesök för J-Å, detta inföll turligt nog samtidigt som mitt, så nu har vi varit "miljömedvetna " och samåkt! Jag önskar ingen att behöva uppsöka sjukhus, men skulle tiden stämma någon mer gång så är det alltid kul att samåka med någon man känner.

Tackar mina vänner och goa grannar i Backebo, Pöss, pöss och tack för skjutsen!

Carpe diem / Annette

Primära behov

Idag kommer min Blogg att handla uteslutande om  Bajs.
SÅ, har du svag mage eller ostabilt psyke ska du nog, för din egen skull, hoppa över detta inlägg.

Innan jag startade min strålningsbehandling fick jag utförliga instruktioner om biverkningar. Detta, liksom alla "sjukdommar" är ju alltid, som ni vet, något som bara drabbar andra och inte en själv.
I mina papper stod det:
-Dommningar, stickningar el. smärta i benen.
-Besvär av gaser, tät, lös avföring och trängningar till avföring.
-Klåda och lätt smärta i ändtarmsöppningen.
-Illamående.

Ja,ja - tänkte jag, här mår man fin-fint, så dethär behöver inte jag läsa.

Min man och tidigare "nattarbetskompisar" kan säkert intyga att jag alltid haft en jäkla "gasavgång", (heter det så ?) Men med tanke på tidigare arbetskamrater (ingen nämnd och absolut INGEN glömd), så hade vi alla samma problem (nåväl, de flesta iallafall) - detta var ngt. som markant lättade upp stämningen kl.03.00 på morgonen!
Men nu är det lite annorlunda. Jag känner inte när det hela är på G. och kan därför inte stoppa det hela.
Lukten är vidrig! Det har hänt att jag eller maken vaknat på natten av "stanken". Men vad göra? Det är inte lätt att " hålla det man inte har i handen". Ett gammalt klokt ordspråk - tycker jag.

NU blir det värre! Nu kommer jag till "bajsavdelningen".

Redan när jag startade min Blogg sa jag att jag skulle vara öppen och det kommer jag inte att rucka på.

Bajs - ja egentligen är det ju ganska naturligt, alla gör det! Som jägare läser man om "spillningens" form, färg, konsistens och täthet. Hos människan - Vi skiter aldrig! Iallafall inte förrän vi blir gamla. DÅ ska det helt plötsligt föras kurvor om färg & form mm. OM du inte skiter på utsatt tid när du är gammal, och under vård-då rapporteras det hela och du kan va säker på att någon ständigt har koll på din avföring! Detta fenomen inträffar oxå, och alltid när det gäller barn.

Kommer du till en läkare och har "problem" med magen, kommer alltid "bajset" på tal, bara så ni vet.....

MEN, är du frisk och "normalt" fungerande kommer ALDRIG bajset på tal. Det är något man inte pratar om. Eller, är jag helt ute och cyklar?

Nåväl, Mitt bajs, kommer hela tiden! OCH allra mest när jag själv inte vill. Vilken pina!
Igår t.ex. han jag inte låsa upp dörren, när jag kom hem......Jo, hemska tanke - det blev i byxan. OCH hur trevligt är det? Men jag var ju hemma iallafall!
Detta är mitt ständiga fokus var dag på hemresan, - Snälla mage, håll dej tills vi kommer hem.
Förstår att det bara är en tidsfråga innan jag får be "Trofast" stanna så jag får ge mej ut i periferin (förhoppningsvis är det inte viltstängsel el. enfiligt när det "trycker på"), FÖR DÅ , får min vän Trofast något utöver det vanliga att prata om !!!!!!

PS. Tycker du att detta var en "barnlek" att läsa är du välkommen till ett senare inlägg där jag kommer att behandla anala problem under strålningen. DS.

Carpe diem / Annette

Mallig på Husses traktorvagn!

Gott med gräs och klöver!

Har ju alldeles glömt bort att visa bild på mina hönor (och Tuppar 2 st.). Nåväl, här är några i gänget, inte helt fullfjädrade nu eftersom det är ruggning på gång. Ruggar, d.v.s. byter fjäderdräkt gör de ca. 2ggr. / år.

Det är då de ser helt sjuka och utmärglade ut + att de inte värper några ägg förrän ruggningen är klar, det hela tar ett par veckor. Men sèn är de fitt for fight igen och jättevackra.

Efter "attacken" av hundarna har jag inte ansträngt mej i att skaffa speciella rashöns utan det får bli som det blir, och de är ju vackra iallafall.....

Har oxå bestämt mej för att inte "låpa" med dem, förut hade jag namn på ALLA och kunde ta upp de flesta i famnen och gosa med. Men nu är det lite annorlunda, försöker att se dem som "mina lyckliga äggproducenter".

Men, god mat och mycket "prat" får dom.

På tal om mat, gårdagens meny var sådär. Sniglarna var utsökta, potatisen likaså och vinet, när det fått rätt temp. var jättegott. Men entrecoten - vilken besvikelse!

Till saken hör att vi är otroligt bortskämda med "bra" kött, = utebetande, vårdat med kärlek och EJ stress!

Igår hade vi (ytterst ovanligt) köpt vårt kött i ett varuhus. Jag kan lova att detta ALDRIG kommer att hända igen, då får det hellre bli vegetariskt, för min del!

Och när jag ändå är inne på mat....

Har en lamstek i ugnen, har aldrig testat med ben i, så det är 1:a gången.

Skar ett par snitt in till benet och fyllde rikligt med örter, salt, peppar och vitlök. Gjorde även ett par "hål" som jag stoppade vitlök och örter i, vi får väl se hur det blir.

Lamm smakar ju bäst om man får bort alla ben och allt fett, tycker jag.

Gud vad jag saknar mina "jobb". Matlagningen till barnen på förskolan och "lunchklubben".

Tanken var ju, nu när det äntligen var klart med tillstånden för "högriskkök" i Bråbogården, att jag skulle haft fika var dag men även grillkvällar,  övrig matservering och boende, detta hela högsesongen.

Ja, cancern kunde inte kommit mer olägligt! Men å andra sidan så är det väl aldrig lägligt att bli sjuk?

Men, till nästa vår/sommar - Då jäklar i mamma!

Carpe diem / Annette

Lördagskväll

Kamoflagefärg!

Vilket gott väder det vatt idà! Vi har varit riktigt flitiga, maken har jobbat på "vedbacken" hela dan och jag har trixat lite i trädgården. Men även suttit i solen och njutit en stund!

Att maten skulle bli god ikväll hade vi bestämt sen innan.

Till förrätt : Sniglar

Varmrätt : Entrecote med bakad potatis

Dryck : Rött vin Las Moras, Shiraz (2007)

Sniglarna är redan avklarade och så goda som bara sniglar kan và!

Har pulat lite med fyllningen till bakpotatisen och inte riktigt vetat vad det skulle bli (som vanligt). Men det fick bli smör, färska örter, lök, vitlök, finhackade tomater, salt och peppar.

Vinet valde vi med omsorg och gott om tid.

Nu är det dax att äta, så det är bara att hålla tummarna både för potatisen och vinet.

Carpe diem / Annette

En kvinnas handväska

Sällskap i hagen

I Tisdags kväll kom Lena och Monica, mina goa arbetskamrater från förskolan, och hälsade på.

De hade med sej en jättegod kycklingsallad , vitlöksdressing och kakor till fikat.

När vi hade ätit tog vi med oss fikat upp i hagen för lite kvällsmys. Tydligen var det fler som var "myssugna" för hela gänget kvigor med tillhörande tjur ville vara med, hela tiden.

Och för säkerhets skull följde de oss hem i skummet.

Är inte så värst haj på vad andra kvinnor har i sina handväskor, men tänkbart är nog läppstift, puderdosa, nagelfil, strumpbyxor, spegel, borste mm.

Skulle jag bli utsatt för en väskryckare vore nog besvikelsen stor för hans/hennes del.

Innehållet i min väska är: Micke, förstås (min maskot och ständige följeslagare), 1 Toarulle, 1 Spypåse, Kamera, Plånbok (nästan tom men med frikort både till vård och sjuktransport), Våtservetter och 1 pkt tuggumi! Nästan Tantvarning, eller hur?

Carpe diem / Annette

Bonusmormor

GodisAlma!

På något konstigt sätt har det nu blivit vardag. Jag blir hämtad till "jobbet" 9.15 och är tillbaka hemma 13.30. Efter det blir det vila på soffan innan jag lagar mat, diskar...Ja, allt det där som hör till, ni vet.

Men idag är mina tankar hos mitt "bonusbarn-barn" Alma.

Jisses vad fort tiden går, det var ju alldeles nyss både "morfar" och jag hade "värkar". Och nu är lilltösen redan 9 månader!

Grattiskramar till dej lilla Alma från morfar och Annette - Vi saknar Dej och din mamma och Pappa.

Carpe diem / "bonusmormor" Annette