lördag 25 december 2010

Det har vatt lite mycket nu!

På operationsdagen blev jag väckt kl. 06.00! Usch vad tidigt, men jag skulle ju snart få sova igen!
Morgonen gick fort med dusch och provtagningar. Vid 10-tiden blev jag skjutsad till OP. för att få ryggmärgsbedövningen satt. Efter det var det full fart, kl.11.15 sa de godnatt till mej.


På "uppvaket"
Operationen tog 3,5 tim, det var snabba ryck, men en läkare op. rumpan samtidigt som två andra grejade med magen, snacka om teamwork!
Har bara vaga minnen från uppvaket, men jag hade tydligen levt knalle" ordentligt! Maken berättade att all personal var samlad hos mej och övriga patienter höll sej lugna och fina.
Kommer ihåg att jag fick jätteont över bröstet så de petade i mej en massa morfin som jag tydligen inte tålde, fick en himla klåda över hela kroppen och lyckades dra ut katetern!!! (har hört andra berätta om morfinets underbara verkan, men det gäller inte mej).

Bäst att hålla koll
  1:a veckan var tuff, spydde upp allt jag åt och lite till. Minnena är luddiga, kommer mest ihåg värk, tårar, spyor och mer tårar.
Det var en mardröm när de tog bort min ryggmärgsbedövning p.g.a. läckage, satans vilken värk, och ännu värre blev det att spy, hela magen var ju hoptråcklad. Det var sannerligen skönt när de kom med smärtstillande sprutor (tabletterna kom ju upp lika fort som de var svalda).


Sängvy 1
Lustigt nog gick tiden ganska fort, visserligen sov jag största delen av dagarna (om jag inte spydde), men jag var uppe och gick i korridorerna, med mitt RA-bord , så mycket jag bara orkade.
Detta för att få igång magen, normalt tar det 2-4 dagar men kan ta upp till 7-8 (enl. personalen). Naturligtvis måste ju min mage krångla, på 12:e dagen kom det lilla första i min påse!
Vid det laget var de flesta engagerade i min minst sagt "höggravida" mage. När det första blurret kom stegade jag ut i korridoren med mitt RA-bord och fullkomligt skrek -JAG HAR SKITIT!!!
Snacka om engagemang, men jag hörde hurrarop, applåder och grattis från salarna brevid och många kom ut och kramades!
Sängvy 2
Det är många som frågat vad jag gjorde för att fördriva tiden (4v). Jag gick mycket i korridorerna, ibland gick jag till höger först och ibland till vänster, detta för att variera mej. Ganska mycket tid gick åt till att lära sej byta påse och sköta stomin, stomi-ssk. kom varje vardag och tittade till mej och gav mej "hemläxor" tex. att klippa upp lagom stora hål i påsarna. Kuratorn, Hanna tittade oxå förbi nästan var dag, skönt att få "prata av sej" lite.
Resten av tiden kollade jag in rumsineriören. Och så småningom kunde jag börja äta och då blev det utflykter till dagrummet. Så dagarna gick ganska fort, trots allt.


Carpe Diem / Annette

3 kommentarer:

  1. Hej.
    Fy vilken pärs du har gått igenom!
    Hittade en kul dikt som jag bifogar här.
    Kram / Lena

    livet ter sig bara
    ...och om man nu bara har ett liv men varför skulle det vara självklart

    lev varje ögonblick och blicka framåt viskade löven till björken utanför

    undrar hur livet skulle te sig om man vore en kylskåpsmagnet eller en tom kastrull
    vore det lika enformigt som för ett bowlingklot eller vadå
    full som en kastrull fet som en magnet

    vad sa du
    skulle livet te sig
    skulle det ta livet av sig
    skulle livet ta av sig det enda det har

    den gamla kvinnan i rullstolen rabblar sina ramsor och stryker håret från sin kind med ena handen medan den andra stryker en gammal sliten teddybjörn som ligger utslagen i hennes knä

    hallå vadå vad gafflar ni om
    livet kan ta sig själv där bak

    liemannens stämma var kall som gamla popcorn där han satt naken i korridoren den sege gamle fulingen

    och som ett stilla regn flög smulorna ut ur munnen på kakmonstret

    livet är bara och ska bara vara bara röt alfons åberg

    hörru vem fan är ögon frans mumlade fete herr öron vax full av nyfunnen självömkan

    han raglar
    mumlar

    kan man lära av gamla misstag eller räcker det om man begrundar nya

    åååh det är så jobbigt att komma ihåg allihop

    men skriv ned dem då för fan eller vifta på örona och flyg till drömmarnas land

    han ler och hans armar sträcks utåt och uppåt och sen står han bara där som ett stort leende levande Y

    SvaraRadera
  2. Annette vad härligt att du har börjat skriva igen! Tänker mycket på dig och undrar hur du har det. Vilken pärs du gått igenom nu kan det bara bli bättre! Många kramar från Anne-Marie och Arne

    SvaraRadera
  3. Gott Nytt År Anette och Hasse
    Tänker på er så mycket och ser fram emot att ses när snö och smittorisker tillåter.
    Skickar lite klipp som kanske kan roa lite i det vintervita.
    Massa kramar Helena
    http://www.youtube.com/watch?v=UfWrQM6-pd0


    http://www.youtube.com/watch?v=foj9TYpWAlU&feature=related

    SvaraRadera