En lång, lång, lång dag.........

Bilden är tagen straxt innan jag får hörlurarna på med min medhavda musik i. Förstår inte riktigt varför det står i kallelsen att man kan ta med "musik man vill lyssna på". I denna apparat ("Vulvan - har jag döpt den till) är det ett jäkla liv som inte ens med hörlurar går att undgå, hela kroppen skakar när den sätter igång, och den medhavda musiken hör man inte ett dyft av, men den gör ett sjuhelsikes bra jobb! Idag tog det endast ca. 45min.
Vill inte vara gnällig, men i Oskarshamn (där jag gjorde det förra gången), där förklarade dom i lurarna, hela tiden vad de gjorde. "Nu kör vi ett 10-min-pass, nu kör vi ett 4-mins-pass, osv. Man visste när de startade och när det hela var över. Det har väl egentligen ingen betydelse men det är ganska skönt med lite "mänsklig kontakt".
Nu är det bara väntan som återstår för att få veta hur det ser ut inuti MIN KROPP!

På väg in i magnetröntgen (vulvan).



Sista solstrålarna!

Lite svårt att fånga skymningen i Applekulla, många träd, buskar och en ladugård ivägen. Men så här ser det ut från vår varenda.



Idag var mamma Bettan med till Västervik och jag var säker på att hon skulle få vara med på magnetröntgen, men så var INTE fallet. Förra gången i O- hamn var det självklart att maken skulle få vara med, så vad är skillnaden? Jag hade sett fram emot att få ha med mamma och på så sätt få henne lite "delaktig" i alla mina behandlingar och turer i min "cancerfas", tror att det är viktigt för henne, hon är ju min mamma och har fött mej till världen. Ja, ja, nu var det inte så, så jag ska inte tjafsa mer om det - men besviken blev jag!

Efter röntgen gick vi på "sjukan" och åt lunch och det var jättegott - Tack för lunchen, Mamma!
Sen en liten, liten schoppingtur och ett besök hos min vän Eva H. som har en enorm energi och nya idéer, hela tiden.
Vi besökte hennes loppis "Loppakåren", en helt underbar loppis. Hade jag haft en fetare plånbok hade jag handlat en hel massa saker som jag direkt blev "kär i". Men en stol blev det, designad av loppisägaren, toppenskön att sitta i och vacker att titta på - så ska det và! Kul att träffa dej "live" Eva, vi syns på Torsdag igen!

Nu värkte ryggen ordentligt, dels hade jag legat helt stilla, fastspänd på en brits en lång stund och sèn gått på stán. Min kropp är inte van vid detta.

Men vi hade en anhalt till på programmet, ett besök hos Gullan. Å vad det var kul att träffa henne. Det var flera år sèn sist (kändes det som iallafall). Hon hade fixat med varma mackor, kaffe, bullar och kakor, å det var jättegott! Vi satt och pratade i flera timmar innan det var dax att återgå till bilen med kompassen inställd på Applekulla.
Tack snälla Gullan för en helmysig eftermiddag!

Och Mamma, jättetråkigt att du inte fick följa med in på röntgen, det hade vatt skönt att ha dej med där!

Carpe Diem / Annette