Abadiàna, Brasilien

2 helt underbara veckor i Abadiàna som ligger 1,5 timmes bussfärd från Brasilia drygt 1000m över havet. Det var mestadels sol och ca 35C men ibland öppnade sej himlen och det fullkomligt vräkte ner regn och åskade. Men lika snabbt som det kom försvann det.
Alla 13 i gruppen jag åkte med var underbart goa, ingen gnällspik i sikte där inte, vi blev nästan som en "storfamilj".

På flygplatsen i Brasilia

Efter regn....

Utsikt från Casanområdet (kolla molnen!)

Vårat Hotell, Amazonas

Mumsiga kokosnötter

Bygge

Ett transportmedel

Papayaträd

Hotellets trädgård. I dom här blommorna höll Kollibrin till.

Vacker liten gaphals

Inte lik mina tuppar!

Så mycket vackra blommor det fanns i allsköns färger

Regnskur med åska

Kim, min nyfunna vän poserar vid en kaktus.

Kim har fått sällskap av en av alla hundar som fanns.

Carpe Diem / Annette

En lång resa!

Så var det Måndag och avresedag till Brasilien, resväskan var ompackad 3 gånger och allt noga avcheckat att det var med.
Gunnel, min goa granne körde mej till flyget i Oskarshamn och en timme senare var jag på arlanda.
Marthin och jag hade bestämt träff så vi var och tog en födelsedagsfika för honom. Sen var det dags att hitta mitt resesällsakap och checka in. Då uppdagades värsta missen! Jag hade tidigare tagit kopia på mitt pass och det låg fortfarande kvar i skrivaren, 35 mil bort!!!! Jag fick snabbt ta en buss till Arlandapolisen för att få ett nytt, krukset var att jag lämnat övriga id-handlingar hemma (det räckte ju med passet). Men det finns änglar och jag träffade en sådan polis, som förstod hur viktig resan var för mej och hon ordnade ett nytt pass, helt otroligt.
Flygresan var lång och jättejobbig, kroppen värkte värre än någonsin men till slut var vi framme i Brazil.
Bussresan till hotellet tog 1,5 timme då sov fröken Freij hela tiden.
2:a natten blev jag jättesjuk, (som vanligt) fruktansvärda smärtor och kräktes tills det kändes som inälvorna kom upp, så nu har jag "spytt in" hotellrummet. Mina fina, fina resekompisar satt hos mej flera timmar, hjälpte mej med sprutor och vatten, de bad för mej och sjöng mej till sömns. Kim,en helgo tjej, sov kvar hos mej på natten så jag skulle slippa vara själv. Vilka underbara människor jag fått lära känna, Tack för att ni finns!

Lite datasrul gôr att jag inte kan lâgga in nagra bilder denna gàng.

Carpe Diem / Annette

Helsingfors

Till slut kom jag äntligen iväg till Finland för att få min röntgen, jättespännande.
Själva röntgen med alla procedurer runt om tar ca. 2 timmar och sedan väntan på att få svaret. Himmel vad jag var nyfiken, det hade ju visat så positivt vid sista behandlingen.
Till slut får vi komma in till Dr. Heminki, han går rakt på sak och förklarar att behandlingen tyvärr inte fungerat på mej, metastaserna hade blivit fler och de gamla hade vuxit, de hade även hittat en ny liten rackare på ena lungan - SKIT!
Givetvis blev jag jätteledsen och tårarna trillade, men det hjälper inte att hänga läpp, nu måste jag hitta något annat!

Av en slump fick jag vete att det gick resor till Brasilien där man kunde få träffa John of  God där många, många hade blivit hjälpta under årens lopp. Det går ju inte att vila på hanen så jag tog tag i det hela med en gång och ett par dagar senare var resan bokad och betald, avresedatum 20120319.

Hej Hopp!

Carpe Diem / Annette

Mannen med röntgenblick!

Förra måndagen fick jag äntligen komma till kirurgen i Kalmar efter en åter igen borttappad remiss!!!
Läkaren kommer in, tar i hand och sätter sej på britsen. Han mumlar lite om att han läst min journal, att jag har en mycket komplicerad och ilsken cancer och undrar om jag fått någon strålbehandling, efter att jag svarat ja berättar han att det är svårt att stråla samma område igen. Jag sitter som ett frågetecken och får till slut ur mej: Du kan väl inte prata behandling innan du över huvud taget vet vad det är? Han förklarar att det i princip inte kan vara något annat än en ny tummör.
Läkaren ringer efter en kollega som kommer och är på samma linje som Dr.1. Men efter lite tjat från mej får jag en tid för röntgen.
För några månader sedan fick jag ont mellan höften och hönshuset (vagina) inuti kroppen på något konstigt vis, det trycker neråt, värker i vä. skinka, höft och nedre delen av ryggen även blygläpparna värker. Jag fick en tid på Gyn. och hon kände en knöl eller förhårdnad genom "väggen". Äter ganska mycket smärtlindrande men den här värken går igenom. Hur eller hur, hon skrev en remiss till Kirurgen så på den vägen är det.
Idag kl. 12.00 ska jag till röntgen och göra en MR, jag har inte fått äta eller dricka sedan 24.00, så nu är magen hungrig och strupen skriker efter vätska.

Carpe Diem / Annette

Det är inte alltid det blir som man tänkt!

I söndags packade jag min väska och la fram kläder så allt skulle vara fix och färdigt när klockan ringde 04.15 på måndagsmorgonen. Först flyg till Arlanda och därefter Helsingfors tur och retur, hade oxå planerat in att stanna ett par dagar i Stockholm både hos min son men även hos Eva.
Klockan ringer 04.15, jag sätter mej upp och stänger av och då känner jag smärtan i magen, jäklar -inte nu! Men det blir bara värre och värre till slut kunde jag knappt vända mej från rygg till sida i sängen jag börjar även att må illa. Ja, det är ju inte att tänka tanken att försöka åka någonstans och allra helst inte flyg.
Gud vad jag blev ledsen, arg och besviken som jag sett fram emot denna dag, ont i magen har jag ju haft otaliga gånger men just den här morgonen.....
Det kostar ju lite pengar oxå nästan 6000kr för flyget och ca. 5000kr för att jag inte kom på bokad tid på sjukhuset - surt.
Men, men det hjälper inte att deppa det ändrar ingenting och nu har jag fått en ny tid för röntgen om 2 veckor.

Carpe Diem / Annette

Resor

Fy sjutton vad det är kallt, inatt var det -27C då är det sannerligen gott att sitta framför en brasa under en filt.

Men det kan và helt underbart vackert

Dax att "skotta" taket hos småfåglarna

Bosse älskar att vara ute i snön, bara det är sol

medans Torsten hellre sitter inne och dreglar på mattes fönster

Behandlingen i Helsingfors gick bra, jag fick tre injektioner i levern under ultraljud. Efteråt kom läkaren in och berättade att det visade tecken på att några metastaser var på väg att dö - snacka om lycka! Det var första gången sedan jag fick min cancer som jag fått ett positivt besked.
I morgon måndag ska jag tillbaka för att röntga mej, gud så nyfiken och nervös jag är.
Jag ska oxå bestämma mej om jag vill fortsätta med behandlingen ser bilderna bra ut är det sannerligen inget svårt beslut.

Ett tag tillbaka har jag känt mej jättepigg och då spritter det i kroppen att jag vill göra lite "nytta". Jag bestämde mej för att baka lite bullar till lördagscafèerna i Bråbo, lätt som en plätt. Och om man ändå bakar är det lika bra att göra så det räcker ett tag och medan degen jäser kan man hacka ihop en kaka på samma gång.
Japp, det är "lätt som en plätt" om man är frisk men nu fick jag erfara att jag inte är frisk! På kvällen efter baket fick jag skitont i magen så maken fick ringa kvällssköterskan, hon kom och gav mej två sprutor smärtlindring sèn började jag spy och fick fruktansvärda smärtor, då fick nattsköterskan komma, hon stannade några timmar och gav mej en spruta var halvtimma tills värken äntligen släppte. Då var det dax att börja spy, spy och åter spy till slut orkade jag knappt stå på mina ben.
Nu är jag "pigg" igen men det tar ett par dagar att få ordning på vätskebalans och ork.
Nu hoppas jag att jag lärt mej en ordentlig läxa och inser att jag måste ta det lugnt.


Carpe Diem / Annette

Behandling

Ligger på min säng söt som en liten kyckling i en gul sjukhusdräkt. Är i Helsingfors för att få min 3-eke behandling, blodproverna är tagna och bra enl. Dr Hemminski. Om en stund kommer de in och sticker nålarna rakt in i mina tumörer i levern, förra gången gjorde det ganska ont och febern steg till 40,3 C. Hör av mej senare med färsk rapport! Carpe Diem / Annette