Känslor

Idag åkte Jossa & Alma hem till Ödeshög, hualigen vad det blev tyst och tomt, inte bara på saker (som var ganska många) utan Tomt, tomt utan Almas goa kramar, blöta pussar, bus, upptåg och hela tiden - lärandet, av nya saker.Alma och jag har faktiskt bygt en hel orkester, ja nästan iallafall, och spelat, dansat och sjungit så hela Applekulla fått glädje av det! (Hon Älskar musik).
Jossan har diskat, städat och fejjat så Alma och jag har döpt henne (i hemlighet) till "Dampmamman", men det är ju bara vi som vet, så skvallra inte till mamman.
Gud vad jag älskar den ungen!!!
Till saken hör, att jag "bara" är "bonusmormor", Almas morfar och jag träffades när Jossa endast var "en halv skit hög" = knapt 5 år.
Och med åren har hon mer och mer blivit "min unge", så därför (ursäkta Helene) känns det som om Alma vore "mitt barn-barn" oxå.
Nu är det ju inte så, men Älskar henne, det gör jag som om det vore mitt eget barn-barn.
Men hur mysigt det än är (vet inte om det beror på att jag är ovanligt trött), så är det, hur konstigt det än låter, rätt skönt att hon åkt hem. 1 och 1/5 vecka i högtempo är, just nu , max vad min kropp orkar med, men gisses vad jag saknar dom.......
Karamar & Pussar, Alama och Jossis!
TACK för jättemys, och- Ni är alltid välkomna!




Alma - Gò och Glad!



Carpe Diem / Annette