Även jag måste nog inse mina begränsningar!
Hittills har jag orkat med lite hemma efter en stunds sömn på eftermiddagen.
Men nu vet i sjutton var orken tagit vägen. När jag kommer hem kl. 13.00-13.30 fullkomligt dyker jag ner i soffan, i bästa fall får jag igång en talbok som jag somnar till efter ett par minuter.
Innan min cancer uppdagades kunde jag inte i min vildaste fantasi lägga mej på dàn! Det var mitt tidigare "dampliv" det. Hur sjutton orkade jag?
Idag somnade jag när jag kom hem, och låg fortfarande kvar när maken kom hem vid 17.30!
Har bara varit uppe och värmt lite rester i miccron till oss, och sen, soffan igen!
Det konstiga är, att jag sover som en stock, hela natten!
Men nu har jag en liten vakenperiod, innan läggdags.
Shit, vad jag gnäller ,men jag är nog lite bortskämd med att orka och kunna göra det mesta jag vill.
Så nu måste jag ställa in mitt fokus på framtiden, det är bara 12ggr. kvar av strålningen och efter det har jag "ledigt" några veckor för "återhämtning & stärkning" inför OP. Då kan jag kanske orka och hinna med att diska, dammsuga och ev. fixa några köttbullar och revbensspjäll till jul. Men orkar jag inte så går ju inte världen under för det. Jul blir det ju varje år och köttbullar går ju faktiskt att köpa....
Carpe diem / Annette
Hej Annette!
SvaraRaderaTack för att du bjöd in mig till din underbra blogg! Det är härligt att läsa din öppenhjärtliga stil och sunda inställning till sjukdomen. Du är så stark och modig. Jag antar att vi ses på lördag. Det ska bli fantastiskt kul att träffa dig igen efter alla år! Kram!!!!/EvaG
(Fick inte ordning på adressen för jag vet inte hur man gör)