Semester

Japp, man kan ha semester från sin sjukskrivning. Jätteskönt med värme och miljöombyte, visserligen får jag ju miljöombyte när jag är inlagd men det räknar jag inte som semester.
Herregud vad fort en vecka går, att tiden går fort när man är lycklig stämmer verkligen.
Förra Tisdagen åkte jag, Britt och Eva till Teneriffas sydligaste del, skönt att ha med sej en sjuksköterska och en organisatör som samtidigt är mycket goda vänner.
Vädret var inte fullt på topp men det var varmt och skönt, jag slapp äntligen mina raggsockor....
I princip bara slappa de vi hela tiden dvs. åt och vilade.
Efter några dagar fick jag mina magsmärtor så det var tur att jag fått med mej ketogan och nålar. Britt och Eva fick rycka in och ta hand om mej när jag hade värk, spydde, svettades och sket ner hela mej - tänk vad det är gott med riktiga vänner som ställer upp hur illa det än är (och luktar).

Sista dagen hade vi kanonväder så den tillbringade vi på stranden. Kan ni tänka er - Annette gick barfota i sanden och till och med badade 2 gånger i havet!!

Mycket god mat blev det under veckan mest fisk & skaldjur

Lite avkoppling i vårat stora runda badkar

Kollar utsikten från solterassen

Britt och Eva var duktiga och vattengympade nästan varje dag

Solbrudarna

Hotellet i kvällsskrud

Massor med julpynt var det överallt och granarna var totalt överdekorerade

Bildbeviset - Jag badade i havet 2 gånger!

Vänskap, Jag & Eva

Härlig ben- och fotmassage på stranden

Britt, Jag & en flaska vin

3 trötta men lyckliga brudar!

Eva & Britt efter en dag på stranden

Vacker solnedgång

Idag Måndag ska jag flyga först till Stockholm och sen vidare till Helsingfors.

Jag ska få min 2:a virusbehandling på Docrates sjukhus. Förra gången gick allt jättebra ända tills jag kom tillbaka till Stockholm och skulle sova över hos Eva. Då fick jag mina hemska magsmärtor och spydde tills skiten kom upp och hade hög feber, stackars Eva hon blev lite chockad men fixade det hela galant. Hon fick iväg mej till sjukhus, så den natten tillbringade jag på Karolinska.

Den här gången har jag tänkt mej att hoppa över det momentet och åka tillbaka hem på onsdag eller torsdag.

Carpe Diem / Annette



Livet

Ibland känns livet som ett helvete.
De gånger jag får mina tarmvred med en värk som är obeskrivlig samtidigt som jag spyr tills skiten kommer "fel väg", då är det inte kul.
De gångerna när det inte klickar mellan olika instanser inom sjukvården och jag glöms bort, journaler tappas bort, rapportering inte fungerar eller att man bara blir djävligt illa bemött, då är det inte kul.
När man ständigt fryser om händer och fötter trots vantar, sockor, varmt vatten mm., då är det inte kul.
Att ibland känna sej så oerhört ensam även att man är omgiven av många - många underbara människor, då är det ensamt.

Jo, visst finns det stunder när jag tycker att allt är skit, när funderingarna över livets vara eller icke vara fullkomligt vräker omkull mej.
Jag och några vänner har under årens lopp pratat många gånger om hur det ska bli när vi blir gamla. Givetvis ser vi oss själva pigga, vi jäklas med hårt arbetande småbarnsföräldrar genom att tränga oss före med våra rullatorer i värsta rusningstiden i mataffären. Vi sitter, mitt på dagen med ett glas sherry och en kopp kaffe och pratar gamla minnen. Och hemtjänsten ska få städa och gno - vi har ju gjort vårat!
Hmm, nu sitter jag här, 48 år med två rullatorer, trygghetslarm och en förmodad snar hemtjänstinsats, visst är livet oförutsägbart - tack och lov. Men det hade iallafall varit himla kul att få jäklas lite på ålderns höst.....


Carpe Diem / Annette

Nu händer det hela tiden

Jag har efter 1,5 år som sjukskriven vant mej vid ett ganska lugnt tempo. En normaldag har sett ut ungefär så här: Sovmorgon så länge jag behövt och velat därefter har dagen fått bli som den vill, allt efter ork, humör och väder. Men de senaste månaderna har varit fulla av olika händelser och aktiviteter. Jag har mått hyfsat bra men känner att jag blir tröttare och tröttare.
 Min man har oxå varit sjuk, han fick något så otroligt som Bältros i huvudet och ögat! Snacka om att han haft värk men det värsta var nog att han fick sår på hornhinnan, detta kan leda till hornhinneavlossning och i värsta fall till blindhet.

För ett par veckor sedan var det åter dax för en liten tur med ambulans till sjukan, men denna gång behövde jag bara stanna 2 dagar. Jag bad att få mina senaste journaler och efter första titten fick jag en smärre chock, där stod det att min behandling gått över till palliativ sedan i juni månad! Jag blev först ledsen men efter hand blev jag mer och mer förbannad. Från första stund har jag bett om "raka rör", att få veta allt om min sjukdom och förloppet och defenitivt inget snack inlindat i bommul.  Nu var det dax att boka en tid hos en läkare för att prata igenom ett och annat, frågetecknen var många. Sista cellgiftet blev jag  riktigt sjuk efter, det var då det hela slutade med allmän blodförgiftning, efter den vändan har jag varit rädd för vad som kan hända om jag fortsätter med gifterna, oxå en fråga till läkaren. Har även fått nys om en behandlingsmetod som används på en privatklinik i Finland, man använder onkolytiskt virus som tar sig in i cancercellerna och tar död på dem.

 Make, son, syster och kurator varmed på samtalet med läkaren, jag är så hopplöst glömsk och vimsig så det klokaste var att ta med det tunga gardet. Många frågor och svar blev det och samtalet var både trevligt och givande. Givetvis skulle jag blivit informerad om att min behandling ansågs palliativ, jag fick veta att det automatiskt blev så när min lever inte gick att operera längre. Cellgifterna skulle jag vänta lite med eftersom jag kände mej orolig, men inte för länge... Finland var OK att prova. Även en semesterresa till värmen var OK. Så, det var bara att åka hem och börja planera resa till värmen. Vem kan och vill följa med? För mej var det naturligt att fråga mina vänner Eva & Britt, en som håller ordning på mej och en SSK.  Vilken lycka, båda nappade! Vi åker den 6:e december till Teneriffa, sug på den.
Samtidigt som jag bokade resan fick jag svar från Finland att de ville träffa mej. Hej och hå så kan det gå! Jisses vad jag blev glad, trodde aldrig att jag skulle bli antagen.  Nu blev det lite fart på Freijskan, pass, EUpass,packning m.m skulle fixas. Jag var jättenervös för hur allt skulle gå, hur skulle jag må och fram förallt om jag skulle tåla behandlingen, jag med min otur. Marthin ordnade med flyg både till Stholm och Finland men även med hotell, 1:à natten i Helsingfors ska vi bo på hotell. Nu Ligger jag i min säng på sjukhuset, ett jättefint sådant. I går fick vi träffa dr. Hemminski för genomgång av behandlingen, han var trevlig och saklig, förklarade allt på ett lättbegripligt sätt så att till och med jag förstod.
 I dag har det tagits blodprover och röntgen, allt var OK och jag var en exemplarisk patient för behandlingen. Efter det gjordes ett ultraljud på levern och rtgläkaren injecerade viruset i 3 av mina metastaser men även intravenöst (i blodet). Jag mår fortfarande bra och känner inga konstigheter men att få feber är normalt och det verkar som de vill att min kropp ska reagera med en liten temphöjning. I morgon bitti kommer de att ta blodprover på mej för att se att allt är i sin ordning, sen är det bara att åka hem igen. Jag kommer att få en ny tid om en månad för samma behandling och ytterligare en månaden efter. Ja som sagt, det har varit lite mycket nu men allt är ju possitivt och jag har en solskensresa i glada vänners lag att se fram emot.

Carpe Diem / Annette

Upp & Ner & Upp igen

Har inte så mycket att skylla på för att jag inte skrivit ngt. på Bloggen på länge (mkt.länge). Men jag kan konstatera att jag och min man bor på ett surffritt ställe!
När jag låg inlagd på sjukan köpte min snälla man en ny laptop till mej med tillhörande bredband (telia), bindningstid i 24 mån. Kruxet i kråksången var att jag inte hade ngn. täckning. Efter samtal med telia förklarade en ung, lätt kaxig nörd att om jag hade använt datorn så gick det inte att upphäva varken köpet av den eller bredbandet. Tror sjutton att jag använt den eftersom jag försökt få igång eländet.Efter många om och men skickade han en kraftigare dong, med tillhörande förstärkare. Men se det funkade inte heller och till på köpet hade jag hunnit avsluta mitt gamla avtal med glocalnet!
Ja, som ni förstår har jag fått kasa runt med våra räkningar till nära och kära och när jag öppnade min mail idag hade jag 113 meddelande.

Vilken lycka!!
Efter att de äntligen opererat min mage har jag mått toppen, visserligen trött och öm men gud så skönt att äntligen kunna äta och skita igen. Många var gångerna när jag "tog i trä" för att magen höll sej i schack och jag slapp sjukhusvård.
Röntgensvaret var oerhört positivt- ingen spridning av metastaserna och de hade tydligen fått ge vika för cellgifterna.
Har fått 2 vanliga behandlingar efter op. med 2v. mellanrum och nu sist med avastinet tillsatt, det verkar som om det är det som ger cancercellerna på käften.
2:a måndagen i oktober är det älgjaktspremiär i södra Sverige och det vill man ju inte missa. Planeringen gick bra, kokade soppor och långkok på löpande band för att ha och värma lilla kroppen i skogen med, köpte sulor som utsöndrar värme, fixade nytt älgtorn (dvs. maken fixade och jag hejade på), mamma var med och ordnade en kanonbra väg till tornet så jag inte skulle snava och ramla- ,allt fix och färdigt nu var det bara att hålla i soveljärnet.
Det jag tycker är mest spännande med älgjakten är att smyga genom skogen upp till tornet på morgonen. Dimman lättar och solen smyger igenom efter hand, är det tyst och inte blåser hör man daggdropparna och löven falla- snacka om livskvalitet.
Precis så var det på Måndagsmorgonen. När jag närmade mitt torn fick jag se en stor älgtjur som stod och mornade sej. Snabbt böjde jag mej ner och ålade fram en bit så jag skulle se lite bättre, upp med bössan och kollade i kikarsiktet för att se en stor vacker tjur med 4 taggar. Nu hör det till saken att det finns många regler även under jakten och en är att vi får inte skjuta älgtjurar med mindre än 5 taggar. Så denna Helge var min vackra vy under ca 30 min. Hmm, frysboxen får vi nog fylla med ngt. annat iår.
På tisdagsmorgonen kände jag mej lite trött och hängig så när maken åkte till skogen gick jag och là mej igen, vid 11-tiden var jag åter "fitt for fighte" så då blev det skogen igen.

Efter sista operationen har jag haft konstigt ont i magen, det känns som om tarmarna vuxit fast på urinblåsan, så var gång jag har kissat sliter det i magen och gör skitont. Detta kändes bara värre och värre på tisdagskvällen och efter ngn timme fick jag lätt feber och jätteont. Det blev värre och värre så till slut ringde Hasse ambulans. På väg ner till Kalmar fick jag 4 sprutor ketogan men hade fortfarande ont.
Väl inne på akuten kommer läkaren in, klämmer, trycker och känner som vanligt och enligt honom var jag näst intill frisk och kunde åka hem. Själv kände jag att något inte var som det skulle så jag bönade och bad för att få stanna kvar (första gången jag över huvud taget bett om det). Efter att han fått veta att jag hade 10 mil hem och kl. var 4 på morgonen, fick jag på nåder stanna och tur var det! Efter att jag kommit upp på avdelningen blev jag jättesjuk med en obeskrivlig värk i mage och rygg, blodtrycket började hastigt sjunka och sänkan bara steg och steg. Nu i efterhand vet jag att jag hade lunginflammation, kraftig urinvägsinfektion, njurbäckeninflammation och det hela blev akut blodförgiftning.
Sicken jäkla tur att jag envisades med att få stanna, ingen vet hur utgången blivit annars.

Nåväl, nu är jag hemma och dagsformen är på topp. Nu är jag tacksam för all träning som jag syslade med i unga dar, grundkondition är guld värt.

Carpe Diem / Annette

Solskensdagar

Kan inte riktigt fatta hur fort tiden går, i morron är det 3 veckor sedan jag "flyttade in" här. Hoppas jag får åka hem snart, jag bara måste hem och gosa med mina katter och titta till trädgården. Hmmm det blir inte lätt att hålla fingrarna i styr ,jag måste tänka på att jag är nyopererad, inte får lyfta tungt osv. Men jag kan ju alltid peka och tala om vad jag vill ha gjort, make finnes + en massa hjälpsamma grannar.

Och klaga kan jag inte, under de här 3v har jag haft besök var dag! Hasse kommer varje dag sen en himla massa kompisar, Marthin, Mamma och Syrran

Andrè på besök.

I Lördags kom Eva, Britt & Amanda och hämtade mej för hemlig utflykt till Öland. Britt hade läst att alvaret blommade om.Vi åkte söderut till Stensåsa på östra sidan, oj vad det blommade det såg ut som försommar och vädret var helt underbart.

Eva och Amanda

 Nåja, innan vi var framme skulle vi ta oss över Ölansbron och det var inte det lättaste med en höjdrädd Eva, men tapper som hon är fick hon på sej solglasögon och skrek bara lite. Tänk vad hon offrar sej för sina vänner - Starkt jobbat Eva, vi kom ju hem oxå!

Eva på blomjakt

Eva, Britt och Amanda

 Alla var inte lika imponerade, vi har ju olika intressen här i livet....

Amanda och Britt på vandring vid ett gravfält.

Det var otroligt mycket spindlar i gräset och stora var dom. Spindelnäten var jättekladdiga och svåra att få bort från kläder och skor. Är det någon som vet vad det kan vara för sort?

Igår kom syster, Tove och Mamma på besök, dom packade in mej och rullstol i bilen sèn åkte vi till IKEA.  

I korta drag kan man säga att det var en mycket underhållande dag.....

Syrran hade bakat äppelpaj med vaniljsås som vi avnjöt på sjukan flera timmar senare, den var toppengod och välförtjänt.

Nu är jag tillbaka i verkligheten, sitter och försöker få i mej 1L kontrastvätska, kl.1 ska jag röntga magen och lungorna.

Carpe Diem / Annette



.

Ont

I sommras kom en snok slingrande över grusgången, jättelång och vacker. Tur hade den oxå att ingen av katterna var i närheten.

Det var min operation förra måndagen som fick mej att tänka på snoken.
Det tog längre tid än vad som var beräknat (4tim). Dagen efter fick jag veta att alla tarmarna var sammanväxta och såg ut som ett "trassligt fiskenät", inte undra på att det tog tid när alla tarmar skulle lossas från varandra och annan bråte som finns i en mage. Otroligt ont har jag haft och har ff, det är inte det roligaste men går att stå ut med pga allt "knark".

På något sätt känns det ganska bra att äntligen fått upprättelse - Jag var ingen gnällkärring som hittade på att jag hade ont!

Carpe Diem / Annette

"Nu är det läggdax"

Kl. 20,45 kliver en ung undersköterska in på min sal och deklarerar - Nu är det läggdax, jag ska hjälpa dej med kläderna och nattskjortan! 10 min senare kommer sköterskan in med nattmedicinen och säger glatt "god natt".
Jag är 48 år!!!! Jag lägger mej när jag vill och klarar fortfarande av och påklädning själv.

Vad jag mest av allt önskar just nu är att få veta om jag ska bli opererad eller ej i morgon. Lite virrig är jag utav smärtlindringen men jag är övertygad om att läkaren som var inne hos mej tidigare ikväll sa att hon skulle op. min sjuka tarm i morgon. Sjuksköterskan som arbetar ikväll har däremot inte en aning om detta.
Eftersom jag hatar att bli sövd tycker jag att det känns oerhört viktigt att få veta för att över huvud taget kunna sova inatt.

Konstigt, kl. är snart 21.30 och ännu har ingen varit inne och frågat om de ska borsta mina tänder!!!


Carpe Diem / Tant Annette

Stockholm

Lite bilder från min resa!

Målnigt som sjutton på vägen upp, men jisses vad vackert, det var som en egen liten värld ovan molnen,

 

Marthin och jag hade en helt underbar dag! Staty från Carl Millesgården.

Fjärilsmuseèt, en tropisk upplevelse väl värt att se.

En bland många vackra och otroligt stora fjärillar. Tyvärr har jag glömt namnet men ovansidan var ljuvligt blå.

Så här nöjd ser jag ut när jag sitter och skiter! Skitont gör det men det är gott efteråt. Bilden är tagen på Valdermars udde där min älskade vän Eva och jag tillbringade ett gäng timmar.

Sanna vänner!

Eva i kvällsskrud!

Vy från centrum (Utanför Åhlens)

Carpe Diem / Annette

Jag fryser!

Ligger i min säng på "patienthotellet" i Kalmar med så mkt täcken och filtar som går att uppbringa, raggsockor, mjukisbyxor, nattlinne och tjocka tröjan är oxå på.
Var på cellgiftsbehandling idag jag blir alltid lika frusen efteråt. 
Tycker nog att behandlingen gick bra idag, sov inte lika hårt och länge denna gång, men vist känns det.

Tog bussen in till stàn och fyndade lite på rean, köpte bl.a en handuk vilken kommer väl till pass. Där jag bor finns inte tillstymmelse till något som ens liknar handduk.
Igår när jag kom hit var alla affärer stängda så "bra kvinna reder sej själv" kom väl till pass - på restaurangen där jag åt stal jag en nytvättad handuk!!! Detta hör inte till min normala rutin så mitt samvete fick sej en rejäl körare. Nu, dagen efter tycker jag att jag gjorde helt rätt, jag verkligen behövde duscha och maten jag åt (och betalade dyra pengar för) var kass.
I morgon är det en ny dag med nya cellgifter och sen....åker jag hem!

Carpe Diem / Annette

Jag är en stor flicka nu!

Någon gång händer det som förmodligen måste hända - verkligheten så som den egentligen är, fast man tror och hoppas att det är något helt annat, kommer ifatt.
Förra veckan hände det med dunder och brak, den kom och körde om mej i hög hastighet och så tvärnit, jag fullkomligt brakade in i den.
Det kändes som om min kropp föll sönder i små, små bitar och det gick liksom inte att få bitarna på plats igen.
Positiva, rådiga och pigga Annette gick sönder!

Nu känner jag mej som "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Ikväll befinner jag mej i Kalmar, i morse och ett gäng dagar tillbaka var jag i Stockholm och innan dess var jag i Kalmar.
Var jag "bor" om en vecka har jag inte en aning om men det återkommer jag med.

Kroppen har börjat läka och jag pusslar med de sista bitarna (hoppas jag) för att bli hel igen.


Carpe Diem / Annette

Tiden går...

...för att inte tala om sommaren, jisses! Jag är helt övertygad om att tiden går fortare under vår och sommarmånaderna.
Idag har min älskade make haft tålamodet att "släpa" runt mej på en svampplockarrunda.
Förut om åren har jag skuttat runt som en brunstig iller i skogen men nu liknar jag nog mer en lat snigel.
Vi har en svamprunda vi går varje år och jag har alltid fått vänta ett bra tag på att min man ska dyka upp men idag var det han som stod och väntade, till på köpet på en sket slut fru!

Förra veckan startade min "nya" cellgiftsomgång (onsdag och torsdag). Nu får jag ett nytt gift ihop med det gamla + antikroppar som ska "svälta" ut metastaserna. Det hela gick bra förutom att jag reagerade med bröstsmärtor. Själv var jag övertygad om att det hela rörde sej om en muskel som hamnat lite på sned men det fick jag inget gehör för utan behandlingen stoppades omedelbart. Efter att jag fått en spruta med något som jag inte kommer ihåg namnet på, somnade jag. Efter den lilla tuppluren fortsatte de med gifterna men med i ett lugnare tempo, och då gick det som på räls- men hualigen vad jag var trött resten av dagen.

Dagarna innan jag påbörjade den nya behandlingen tog Gunnel - min älskade granne med mej på husbilssemester à là mini. Som den tuffa och vana kvinna hon är, rattade hon iväg ekipaget till St. Hammarsjön utanför Hultsfred där vi slog läger. Vi hade ett helt underbart dygn och Gunnel var en toppenguid!

"Vårat läger"

En tuff brud tankar husbilen.

St. Hammarsjön, utsikt från bastu och badtunnan.

Kalvkätte Trädgård


Med djup tacksamhet för ett helt underbart dygn med upplevelser, god mat och dryck men allra mest, gott sälskap! TACK Gunnel, min älskade granne!

MAGDJÄVUL

Är snart övertygad om att det bor en liten "horneper" i min mage. Efter 5 veckors semester från ont, kramper, förlorad matlust och stinkande avföring satte det igång igen. Jag vet att jag behöver en betydligt längre "semester" med frisk mage för att orka med både cellgiftsbehandling och leveroperation.

Denna gång hade jag fördelen av att känna igen symtomen och ville mota det hela i "grinden", men det är inte SÅ lätt att få läkarna att fatta!!!

Efter många turer med mycket värk, tårar, akutsjukvård och till slut ilska lyckades jag få antibiotika med lyckat resultat för min arma lilla mage.

SVALOR

Idag har våra svalor i ladugården fått luft under vingarna. 3 små "tuttingar" har bott under ett par bjälkar under ständig tillsyn och matning av föräldrarna. Två var redan utflugna när vi kom hem men den tredje satt på ett par gamla brädor och vågade inte riktigt lita på vingarna. När jag kom in flög den lilla krabaten in i ett fönster där den blev fast, jag tog den "lille" i händerna som snabbt klamrade sej fast vid ett finger, försiktigt lyfte jag den fram till dörren och lät den flyga ut till sina föräldrar som väntade och tjoff så var den i luften!





Utanför sovrummet - massor med klarbär.

Gosigt med mat hos mamma!

Carpe Diem / Annette

Det växer och frodas.

I går kväll såg jag en film som berörde mej oerhört mycket. Den handlade om värderingar som vi sätter upp på våra medmänniskor.
(mina egna tankar) Att värdet på en människa kan vara olika p.g.a. ursprung, färg, form, handikapp, sexuell läggning och t.o.m. sjukdom är för mej en gåta. Vi lever på 2000-talet och fortfarande tolkar en del bibeln grundligt, d.v.s. ca. 2000 år efter att den skrivits. Allt annat går frammåt i utveckling men kristendommen verkar ha stannat upp!
Men även helt "icketroende" ser "ner" på människor med "avikande" läggning. Detta är inget som jag upptäckt sedan jag blev sjuk, utan vetat ganska länge, det jag vill utrycka är min sorg för alla förlista själar som anser att de har ett högre människovärde p.g.a. att: De har rätt färg och form, äger pengar, är friska och utan någon form av handikapp, har "normal" sexuell läggning, har arbete och smälter in som en klick mjukt smör i sin omgivning. SUCK! allt detta kan alla, rik som fattig "hamna i".
I Sverige pratar vi sällan om människan utan benämner ofta objektet som: änklingen, änkan, bögen, flatan, han/hon som har cancer, knarkaren, arbetslös o.s.v.
Alla föds vi ur en kvinnokropp antingen vaginalt eller genom kjesarsnitt, vi fostras, går i skola och växer upp. En del av oss hamnar snett i samhället, en del av oss är eller blir sjuka, en del av oss råkar ut för något som bidrar till att vi blir handikappade, en del av oss blir arbetslösa, en del av oss föds i "fel" kropp, en del av oss har rika eller fattiga föräldrar. MEN vi är alla människor födda ur vår mors kropp!
Tillbaka till filmen som väckte alla mina känslor, den heter Philadelfia och huvudrollen har min favoritskådespelare- Tom Hanks. Har du inte redan sett den tänker inte jag berätta vad den handlar om utan bara uppmana dej att se den.

Min födelsedag i Juni var mer än lyckad. Mamma brukar bjuda ut mej på lunch den dagen och jag får välja vart vi ska åka, i år valde jag att överraska henne med en lunch hos min vän Eva. Det blev en kanondag med jättegod mat, kaffe med tillbehör, vin, wisky, vänner, goa skratt och rundvandring i en trädgård som innehavs av en kvinna med rejält gröna fingrar. TACK ALLA för en underbar dag!

Eva berättar om växterna i hennes underbara trädgård. Helena och Mamma lysnar och beundrar härligheten.

Lunch i Evas kök.

En vacker pion.

I Måndags var jag och tog nya prover och på besök hos Dietisten som berättade och förklardade lite om stomikost men framförallt hur man ska gå upp i vikt, efetsom min mage inte fungerat som den ska efter operationen har jag gått ner ganska mkt. i vikt även att jag numera kan äta som vanligt ( vågen visade 47,6 kg), vilket är aldeles för lite, men jag kämpar på, mycket glass, grädde och annat gott blir det.
I Onsdags hade jag tid hos min Kirugläkare i Kalmar. Han förklarade att det inte går att operera min lever som var tänkt, metastaserna har ökat från 5 (i februari) till 15, de är dessutom spridda över hela levern så varken op eller bränning var aktuellt. I stället startar jag en ny cellgiftsbehandling nästa vecka 2ggr. var annan vecka som under våren men röntgen ska göras efter 2 månader istället för 3 denna gång. Så nu vill jag att ni håller tummarna, igen! Under hösten bör jag få min lever opererad men även min galna stomi.

Carpe Diem / Annette

5 SOLAR

Ååå! Det spritter verkligen i kroppen, lite morgontrött men när jag väl kommit ur sängvärmen njuter jag. Tänk vilken lycka att få bo på en så underbart vacker plats som Applekulla i Bråbygden, ha en trädgård, total tystnad  med endast fullkomlig fågelsångssymfoni. Kan man ha det bättre? - Inte jag iallafall.
Ja, sen min mage började fungera normalt igen och att slippa ständig värk så njuter jag och fångar varje sekund av vaken tid - JAG MÅR SÅ BRA!! Tänk att ingen inom läkarvetenskapen kunde förstå hur viktigt det är med en väl fungerande mage, det behövs nog lite vidareutbildning där. Lycklig mage= Lycklig kropp.

Många mammor har hon, det lilla livet, noga räknat 11 st.

Barn i alla former är bedårande, här en nyfödd kalv i vår hage.

En vilsen sångsvansunge i grannens trädgård.

I morgon ska Tove baka till cafét i Bråbo, undrar vad det blir för mumsigt?

I Torsdags var jag i Kalmar på röntgen för ultraljud av levern, antar att de ska räkna storlek och mängd av metastaser för att kunna gå vidare i behandlingen. Eftersom jag vill veta hur min kropp mår och vad som händer bad jag den Polske läkaren som undersökte mej att informera om vad han såg. Detta var inget som han ansåg att en patient (som lever i sin kropp) skulle veta något om!! Alltså, jag fick veta nada. Även att jag frågade varför han kollade så mycket på bukspottkörteln, det är ju inte den jag har metastaser i.....hoppas jag, det räcker med levern.

Men detta är ingenting jag känner något av utan mitt fokus (nu när magen är OK) ligger på att jag ska må bra, lite egocentrisk börjar jag bli och det tänker jag fortsätta med, det är som sagt min kropp och den bestämmer jag själv över.

Carpe Diem / Annette

Min lever lever!

När jag var inlagd fick jag veta svaret på min leverröntgen och det såg inte så bra ut tyvärr. Cellgifterna hade inte bitit på metastasjävlarna utan de hade istället blivit större och fler.
Den 16:e ska de göra ett ultraljud på levern och så pratar de om en ny omgång cellgifter, att "bränna" 2 metastaser på vänster sida av levern och operera bort högra delen, så denna sommar är nog åxå räddad.
Men vi pratar om att göra någon kortare semestertripp med en eller två övernattningar, vi får väl se, det är ju otroligt fint hemma oxå.

En dag hasade jag mej ut på balkongen för lite sol.
Kolla in lanstingets cola kläddesign!

Utsikt från balkongen, inte så illa. Öland i bakgrunden.

Ett av många sätt att stjäla en cykel, men man rullar nog inte från platsen.

En till variant av lunch med obestämt innehåll.

En gullig USKa kom in med denna fina drink innehållande näringsdryck och is, Monica Alskans läckra tavlor i bakgrunden.

När jag blev lite piggare var jag ute och lullade runt med min senilkärra så ofta jag kunde, bättre med frisk luft mot alla baciller på sjukan.

En vacker stenmur.

Utsikten från "mitt rum".

En dag kom Bosse dragande på en gräsand unge, lyckligtvis var den inte skadad så vi släppte ner den i bäcken å den simmade iväg i raserfart.

När vi grillar i Applekulla har vi många som vaktar maten, här Lilla Skrutt och Torsten, Babsan ligger i bakhåll.

Håll nu tummarna alla goa vänner för min lilla lever, jag tror att vi behöver det.
F.ö. mår jag toppenbra nu, magen fungerar som den ska och jag har fotfarande inte haft ett uns ont. Jag kan äta och blir hungrig, jag kan röra mej som jag vill och har inte ont, och jag skiter som ett normalt fruntimmer!!!

Carpe Diem / Annette