Tiden går...

...för att inte tala om sommaren, jisses! Jag är helt övertygad om att tiden går fortare under vår och sommarmånaderna.
Idag har min älskade make haft tålamodet att "släpa" runt mej på en svampplockarrunda.
Förut om åren har jag skuttat runt som en brunstig iller i skogen men nu liknar jag nog mer en lat snigel.
Vi har en svamprunda vi går varje år och jag har alltid fått vänta ett bra tag på att min man ska dyka upp men idag var det han som stod och väntade, till på köpet på en sket slut fru!

Förra veckan startade min "nya" cellgiftsomgång (onsdag och torsdag). Nu får jag ett nytt gift ihop med det gamla + antikroppar som ska "svälta" ut metastaserna. Det hela gick bra förutom att jag reagerade med bröstsmärtor. Själv var jag övertygad om att det hela rörde sej om en muskel som hamnat lite på sned men det fick jag inget gehör för utan behandlingen stoppades omedelbart. Efter att jag fått en spruta med något som jag inte kommer ihåg namnet på, somnade jag. Efter den lilla tuppluren fortsatte de med gifterna men med i ett lugnare tempo, och då gick det som på räls- men hualigen vad jag var trött resten av dagen.

Dagarna innan jag påbörjade den nya behandlingen tog Gunnel - min älskade granne med mej på husbilssemester à là mini. Som den tuffa och vana kvinna hon är, rattade hon iväg ekipaget till St. Hammarsjön utanför Hultsfred där vi slog läger. Vi hade ett helt underbart dygn och Gunnel var en toppenguid!

"Vårat läger"

En tuff brud tankar husbilen.

St. Hammarsjön, utsikt från bastu och badtunnan.

Kalvkätte Trädgård


Med djup tacksamhet för ett helt underbart dygn med upplevelser, god mat och dryck men allra mest, gott sälskap! TACK Gunnel, min älskade granne!

MAGDJÄVUL

Är snart övertygad om att det bor en liten "horneper" i min mage. Efter 5 veckors semester från ont, kramper, förlorad matlust och stinkande avföring satte det igång igen. Jag vet att jag behöver en betydligt längre "semester" med frisk mage för att orka med både cellgiftsbehandling och leveroperation.

Denna gång hade jag fördelen av att känna igen symtomen och ville mota det hela i "grinden", men det är inte SÅ lätt att få läkarna att fatta!!!

Efter många turer med mycket värk, tårar, akutsjukvård och till slut ilska lyckades jag få antibiotika med lyckat resultat för min arma lilla mage.

SVALOR

Idag har våra svalor i ladugården fått luft under vingarna. 3 små "tuttingar" har bott under ett par bjälkar under ständig tillsyn och matning av föräldrarna. Två var redan utflugna när vi kom hem men den tredje satt på ett par gamla brädor och vågade inte riktigt lita på vingarna. När jag kom in flög den lilla krabaten in i ett fönster där den blev fast, jag tog den "lille" i händerna som snabbt klamrade sej fast vid ett finger, försiktigt lyfte jag den fram till dörren och lät den flyga ut till sina föräldrar som väntade och tjoff så var den i luften!





Utanför sovrummet - massor med klarbär.

Gosigt med mat hos mamma!

Carpe Diem / Annette