Upp & Ner & Upp igen

Har inte så mycket att skylla på för att jag inte skrivit ngt. på Bloggen på länge (mkt.länge). Men jag kan konstatera att jag och min man bor på ett surffritt ställe!
När jag låg inlagd på sjukan köpte min snälla man en ny laptop till mej med tillhörande bredband (telia), bindningstid i 24 mån. Kruxet i kråksången var att jag inte hade ngn. täckning. Efter samtal med telia förklarade en ung, lätt kaxig nörd att om jag hade använt datorn så gick det inte att upphäva varken köpet av den eller bredbandet. Tror sjutton att jag använt den eftersom jag försökt få igång eländet.Efter många om och men skickade han en kraftigare dong, med tillhörande förstärkare. Men se det funkade inte heller och till på köpet hade jag hunnit avsluta mitt gamla avtal med glocalnet!
Ja, som ni förstår har jag fått kasa runt med våra räkningar till nära och kära och när jag öppnade min mail idag hade jag 113 meddelande.

Vilken lycka!!
Efter att de äntligen opererat min mage har jag mått toppen, visserligen trött och öm men gud så skönt att äntligen kunna äta och skita igen. Många var gångerna när jag "tog i trä" för att magen höll sej i schack och jag slapp sjukhusvård.
Röntgensvaret var oerhört positivt- ingen spridning av metastaserna och de hade tydligen fått ge vika för cellgifterna.
Har fått 2 vanliga behandlingar efter op. med 2v. mellanrum och nu sist med avastinet tillsatt, det verkar som om det är det som ger cancercellerna på käften.
2:a måndagen i oktober är det älgjaktspremiär i södra Sverige och det vill man ju inte missa. Planeringen gick bra, kokade soppor och långkok på löpande band för att ha och värma lilla kroppen i skogen med, köpte sulor som utsöndrar värme, fixade nytt älgtorn (dvs. maken fixade och jag hejade på), mamma var med och ordnade en kanonbra väg till tornet så jag inte skulle snava och ramla- ,allt fix och färdigt nu var det bara att hålla i soveljärnet.
Det jag tycker är mest spännande med älgjakten är att smyga genom skogen upp till tornet på morgonen. Dimman lättar och solen smyger igenom efter hand, är det tyst och inte blåser hör man daggdropparna och löven falla- snacka om livskvalitet.
Precis så var det på Måndagsmorgonen. När jag närmade mitt torn fick jag se en stor älgtjur som stod och mornade sej. Snabbt böjde jag mej ner och ålade fram en bit så jag skulle se lite bättre, upp med bössan och kollade i kikarsiktet för att se en stor vacker tjur med 4 taggar. Nu hör det till saken att det finns många regler även under jakten och en är att vi får inte skjuta älgtjurar med mindre än 5 taggar. Så denna Helge var min vackra vy under ca 30 min. Hmm, frysboxen får vi nog fylla med ngt. annat iår.
På tisdagsmorgonen kände jag mej lite trött och hängig så när maken åkte till skogen gick jag och là mej igen, vid 11-tiden var jag åter "fitt for fighte" så då blev det skogen igen.

Efter sista operationen har jag haft konstigt ont i magen, det känns som om tarmarna vuxit fast på urinblåsan, så var gång jag har kissat sliter det i magen och gör skitont. Detta kändes bara värre och värre på tisdagskvällen och efter ngn timme fick jag lätt feber och jätteont. Det blev värre och värre så till slut ringde Hasse ambulans. På väg ner till Kalmar fick jag 4 sprutor ketogan men hade fortfarande ont.
Väl inne på akuten kommer läkaren in, klämmer, trycker och känner som vanligt och enligt honom var jag näst intill frisk och kunde åka hem. Själv kände jag att något inte var som det skulle så jag bönade och bad för att få stanna kvar (första gången jag över huvud taget bett om det). Efter att han fått veta att jag hade 10 mil hem och kl. var 4 på morgonen, fick jag på nåder stanna och tur var det! Efter att jag kommit upp på avdelningen blev jag jättesjuk med en obeskrivlig värk i mage och rygg, blodtrycket började hastigt sjunka och sänkan bara steg och steg. Nu i efterhand vet jag att jag hade lunginflammation, kraftig urinvägsinfektion, njurbäckeninflammation och det hela blev akut blodförgiftning.
Sicken jäkla tur att jag envisades med att få stanna, ingen vet hur utgången blivit annars.

Nåväl, nu är jag hemma och dagsformen är på topp. Nu är jag tacksam för all träning som jag syslade med i unga dar, grundkondition är guld värt.

Carpe Diem / Annette