Jag hade under många år haft en dröm, om en julmarknad i Bråbygden, (där jag och maken bor sedan 10 år tillbaka).
Sagt och gjort, jag tog kontakt med Gullevi Joelsson, som vid tidpunkten var enrepenör i Bråbygden.
Vi kallade samman bygdens "folk" och efter några träffar hade vi lagt upp strukturen för "Vår egna Julmarknad". Det skulle vara ganska sent på dagen och mycket levande ljus och facklor skulle det và.
Mycket, mycket jobb var det att få allt att "gå ihop", men himla kul.
Utställare, musiker, parkeringsvakter skulle fixas. Vem bakar Ostkakor, Bullar, kakor, grillar korv, fyller på ved i eldarna. Helst i ett eller flera skift under dagen. Vem kokar kaffe, glögg mm. Häst och vagn ( med bjällra) var ett måste. Lotterier var ett måste oxå och julkransar skulle bindas. Det var HUR mycket som helst att tänka på, (och lite till) allt var ju nytt för oss!
Hela tiden hade jag fruktansvärt ont i halsen, och var trött, men det var ju i sammanhanget inte ett dugg konstigt, med tanke på all stress.
Julmarknaden blev succé, och besökarantalet var ca. 1000 p. När kvällen kom, plockade vi / städade vi undan det viktigaste, sen tog vi "Julhelg" .(Julmarknad 6:e December) om jag inte minns helt fel. Städningen tog sina dager och sèn var både Jul och Nyår över i "ett naffs". Det var då min hals gick i fullkomlig strejk Hade jag närmare 40 grader i feber och sjukt ont i halsen, (kunde varken svälja,röra tungan eller spotta).
Efter samtal med vårdcentralen skjutsade min granne, Jan-Åke ner mej.
Hej och hopp. Sänkan låg på 121 och jag hade halsböld. Penecelin blev medicinen.
Nåväl, jobbigt var det men det var ganska snabbt läkt.
Veckan efter att penicilinkuren var slut, lyckades jag få en sticka i fingret, när jag là på ved i pannan.
Detta resulterade i ett "skitont & svullet finger". - Vårdcentralen, igen! Denna gång var det blodförgiftning! Max otur!
Ny penecelinkur och en stelkrampspruta blev det denna gång.
Sèn "tuggar" sej 2 vildsvinshundar in i min hönsgård, och gör fullkomlig "slarvsylta" av mina husdjur!
Och efter flera timmars skräck och vånda, skjuter jag den som inte lämnar mej och hönsen "ifred".
Detta var vintern/våren 2008.
Vintern/våren 2009.
Vad som hände då känner jag mej inte redo för att berätta om ännu. Detta var min och många andras, Den värsta våren i mannaminne!
Våren 2010.
I korta drag:
Ramlar handslöst baklänges i ladugården och landar med bakhuvudet på en cementkant. = Tuppar av i ca. 20 min. Kraftig hjärnskakning, 10 stygn och sova, sova, sängläge i 1 vecka.
2v. senare:
Ramlar framlänges på väg till toan en tidig morgon = lätt hjärnskakning.
4v. senare:
Trampar in en lång spik i foten (genom stöveln).
1v. senare:
Kör in en nyvässad kniv i tummgreppet. = 4 stygn.
I Maj:
Rättegång i Kalmar - där jag vann målet, men det är överklagat och ny rättegång i Hovrätten blir den 14 December.
15 Juni:
Besked om tjocktarmscancer.
Tycker själv att det varit lite "oflyt" en tid, så nu kan det väl bara bli bättre och bättre, eller hur?
Carpe Diet / Annette
Lilla gumman, du har verkligen haft oflyt eller otur om man så vill. Jag har många gånger fått höra att det är någon mening med det som sker men jag har ibland svårt att se den meningen. Är det för att bättre förstå andra, som råkar illa ut, eller för att själv inte gå under? Vad är det för mening med att råka illa ut? Du har verkligen fått känna att du lever. Att du är en sådan positiv person gör kanske att du mäktar med allt elände. Vi är många som tycker om / älskar dig och jag hoppas du känner det. Kanske en liten tröst i eländet. Många kramar / Lena E
SvaraRaderaHej, instämmer med Lena och så vill jag bara säga att du är en underbar person som skänker sån glädje och humor! Bara så att du vet det....
SvaraRaderaKram Monica