Lite oflyt med cellgifterna har det varit!
Först matförgiftning å sèn kraftiga biverkningar. Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen! Tumören växer och frodas som ett spädbarn och jag står utan behandling. Är jag kanske lite känslig eller svag? Eller är det bara den vanliga oturen?
Har förstått att det för många känns lite obekvämt att höra av sej, Man vill liksom inte störa eller và ivägen! Jag är inget undantag, vet precis hur man reagerar när någon man känner blivit sjuk eller ensam. Man känner sig osäker och är rädd för att störa eller säga "fel" saker.
Nu, med facit i hand kan jag berätta, att jag är precis samma person som innan jag fick min tumör. (precis som alla andra som blivit drabbade på ett eller annat sätt).
Och jag älskar att prata och skratta.
Och, jag har lärt mej en läxa!
Så tveka inte för att höra av dej! Jag har fortfarande "mål i mun", och mår jag kass säger jag det.
PS. Imorron är det Pelargondag i Bråbo, ska dit och se om jag kan göra några nya fynd. DS
Kram och Carpe diem / Annette
Ha en skön helg och hoppas att du hittar något spännande i Bråbo! Hälsa Hasse Kram Anne-Marie och Arne Hertz
SvaraRaderaLycka till bland de vackra pelargonerna. såg några stycken i torsdags i skolan....Jag ska ut i kantarellskogen med mamma i Virserumstrakten. vi ses....Kram Monica
SvaraRaderaTack för kramen jag fick via Teiffel!
SvaraRaderaHär kommer en BAMSEKRAM tillbaka.
Njut av vinet :-))
Kram Lotta
Jag har kommit på vad revyn ska heta:
SvaraRadera"Fy HUNDan"
(Entré: HUNDra kronor)
Hej!
SvaraRaderaOch tack för alla komentarer! Kul att ni vill và med på min "sjuka" Blogg!
Teiffel, Det är lysande!
Teiffel!
SvaraRadera(Entrè: En HUNDring)
Hahaha...
SvaraRadera"Morgonstund har bly i hund!" (Sa Annette och gick ut på trappen med bössan kl 0500)