Bakslag!

Det är ju självaste...... att inte Jag ska kunna tåla cellgifterna! I Fredags morgon kände jag genast, när Jag vaknade att något inte và som det skulle.Och när Jag steg upp, kände Jag igen symptomen. Precis som förra gången.

Efter min behandling och tatuering! Ja, hör och häpna, Annette har tatuerat sej! Ja, inte är det något stort, färgglatt el. häftigt. Nä- det är tre små prickar, en på var höft och en längst ner på magen. Som tro, hopp & kärlek, de 3 prickarna som var populära förr. (Ni får själva gissa vilken jag döpt till kärlek).

Som sagt, efter strålningen gick jag till avd. för cellgifterna och berättade hur Jag kände mej. Fick genast träffa en läkare som efter samtal med sin kollega sa att Jag skulle sluta med cellgifterna omgående.

Hade lovat mata grannens katter över helgen. Så när jag vàtt hemma och vilat ett tag var det dax att gå iväg.

Hmmmm, kom med stor möda till närmsta grannens port, ca. 60m. Det var bara att vända om och försöka ta sej hem. Jäklar và ont det gör i bröstet och det känns som en snara runt halsen.

Det hela slutade med mej på soffan och maken som fick mata katterna.

Har f.ö. legat på soffan större delen av dagen idag oxå! Konditionen har fått sej en rejäl känga, MEN jag tittar på "Finnkampen" så Jag vet hur det ska và, och kommer att bli! Vänta bara tills Jag är fit for fight igen!!!! 

Carpe diem / Annette