Solskensdagar

Kan inte riktigt fatta hur fort tiden går, i morron är det 3 veckor sedan jag "flyttade in" här. Hoppas jag får åka hem snart, jag bara måste hem och gosa med mina katter och titta till trädgården. Hmmm det blir inte lätt att hålla fingrarna i styr ,jag måste tänka på att jag är nyopererad, inte får lyfta tungt osv. Men jag kan ju alltid peka och tala om vad jag vill ha gjort, make finnes + en massa hjälpsamma grannar.

Och klaga kan jag inte, under de här 3v har jag haft besök var dag! Hasse kommer varje dag sen en himla massa kompisar, Marthin, Mamma och Syrran

Andrè på besök.

I Lördags kom Eva, Britt & Amanda och hämtade mej för hemlig utflykt till Öland. Britt hade läst att alvaret blommade om.Vi åkte söderut till Stensåsa på östra sidan, oj vad det blommade det såg ut som försommar och vädret var helt underbart.

Eva och Amanda

 Nåja, innan vi var framme skulle vi ta oss över Ölansbron och det var inte det lättaste med en höjdrädd Eva, men tapper som hon är fick hon på sej solglasögon och skrek bara lite. Tänk vad hon offrar sej för sina vänner - Starkt jobbat Eva, vi kom ju hem oxå!

Eva på blomjakt

Eva, Britt och Amanda

 Alla var inte lika imponerade, vi har ju olika intressen här i livet....

Amanda och Britt på vandring vid ett gravfält.

Det var otroligt mycket spindlar i gräset och stora var dom. Spindelnäten var jättekladdiga och svåra att få bort från kläder och skor. Är det någon som vet vad det kan vara för sort?

Igår kom syster, Tove och Mamma på besök, dom packade in mej och rullstol i bilen sèn åkte vi till IKEA.  

I korta drag kan man säga att det var en mycket underhållande dag.....

Syrran hade bakat äppelpaj med vaniljsås som vi avnjöt på sjukan flera timmar senare, den var toppengod och välförtjänt.

Nu är jag tillbaka i verkligheten, sitter och försöker få i mej 1L kontrastvätska, kl.1 ska jag röntga magen och lungorna.

Carpe Diem / Annette



.

Ont

I sommras kom en snok slingrande över grusgången, jättelång och vacker. Tur hade den oxå att ingen av katterna var i närheten.

Det var min operation förra måndagen som fick mej att tänka på snoken.
Det tog längre tid än vad som var beräknat (4tim). Dagen efter fick jag veta att alla tarmarna var sammanväxta och såg ut som ett "trassligt fiskenät", inte undra på att det tog tid när alla tarmar skulle lossas från varandra och annan bråte som finns i en mage. Otroligt ont har jag haft och har ff, det är inte det roligaste men går att stå ut med pga allt "knark".

På något sätt känns det ganska bra att äntligen fått upprättelse - Jag var ingen gnällkärring som hittade på att jag hade ont!

Carpe Diem / Annette

"Nu är det läggdax"

Kl. 20,45 kliver en ung undersköterska in på min sal och deklarerar - Nu är det läggdax, jag ska hjälpa dej med kläderna och nattskjortan! 10 min senare kommer sköterskan in med nattmedicinen och säger glatt "god natt".
Jag är 48 år!!!! Jag lägger mej när jag vill och klarar fortfarande av och påklädning själv.

Vad jag mest av allt önskar just nu är att få veta om jag ska bli opererad eller ej i morgon. Lite virrig är jag utav smärtlindringen men jag är övertygad om att läkaren som var inne hos mej tidigare ikväll sa att hon skulle op. min sjuka tarm i morgon. Sjuksköterskan som arbetar ikväll har däremot inte en aning om detta.
Eftersom jag hatar att bli sövd tycker jag att det känns oerhört viktigt att få veta för att över huvud taget kunna sova inatt.

Konstigt, kl. är snart 21.30 och ännu har ingen varit inne och frågat om de ska borsta mina tänder!!!


Carpe Diem / Tant Annette

Stockholm

Lite bilder från min resa!

Målnigt som sjutton på vägen upp, men jisses vad vackert, det var som en egen liten värld ovan molnen,

 

Marthin och jag hade en helt underbar dag! Staty från Carl Millesgården.

Fjärilsmuseèt, en tropisk upplevelse väl värt att se.

En bland många vackra och otroligt stora fjärillar. Tyvärr har jag glömt namnet men ovansidan var ljuvligt blå.

Så här nöjd ser jag ut när jag sitter och skiter! Skitont gör det men det är gott efteråt. Bilden är tagen på Valdermars udde där min älskade vän Eva och jag tillbringade ett gäng timmar.

Sanna vänner!

Eva i kvällsskrud!

Vy från centrum (Utanför Åhlens)

Carpe Diem / Annette

Jag fryser!

Ligger i min säng på "patienthotellet" i Kalmar med så mkt täcken och filtar som går att uppbringa, raggsockor, mjukisbyxor, nattlinne och tjocka tröjan är oxå på.
Var på cellgiftsbehandling idag jag blir alltid lika frusen efteråt. 
Tycker nog att behandlingen gick bra idag, sov inte lika hårt och länge denna gång, men vist känns det.

Tog bussen in till stàn och fyndade lite på rean, köpte bl.a en handuk vilken kommer väl till pass. Där jag bor finns inte tillstymmelse till något som ens liknar handduk.
Igår när jag kom hit var alla affärer stängda så "bra kvinna reder sej själv" kom väl till pass - på restaurangen där jag åt stal jag en nytvättad handuk!!! Detta hör inte till min normala rutin så mitt samvete fick sej en rejäl körare. Nu, dagen efter tycker jag att jag gjorde helt rätt, jag verkligen behövde duscha och maten jag åt (och betalade dyra pengar för) var kass.
I morgon är det en ny dag med nya cellgifter och sen....åker jag hem!

Carpe Diem / Annette

Jag är en stor flicka nu!

Någon gång händer det som förmodligen måste hända - verkligheten så som den egentligen är, fast man tror och hoppas att det är något helt annat, kommer ifatt.
Förra veckan hände det med dunder och brak, den kom och körde om mej i hög hastighet och så tvärnit, jag fullkomligt brakade in i den.
Det kändes som om min kropp föll sönder i små, små bitar och det gick liksom inte att få bitarna på plats igen.
Positiva, rådiga och pigga Annette gick sönder!

Nu känner jag mej som "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Ikväll befinner jag mej i Kalmar, i morse och ett gäng dagar tillbaka var jag i Stockholm och innan dess var jag i Kalmar.
Var jag "bor" om en vecka har jag inte en aning om men det återkommer jag med.

Kroppen har börjat läka och jag pusslar med de sista bitarna (hoppas jag) för att bli hel igen.


Carpe Diem / Annette