Tiden går...

...för att inte tala om sommaren, jisses! Jag är helt övertygad om att tiden går fortare under vår och sommarmånaderna.
Idag har min älskade make haft tålamodet att "släpa" runt mej på en svampplockarrunda.
Förut om åren har jag skuttat runt som en brunstig iller i skogen men nu liknar jag nog mer en lat snigel.
Vi har en svamprunda vi går varje år och jag har alltid fått vänta ett bra tag på att min man ska dyka upp men idag var det han som stod och väntade, till på köpet på en sket slut fru!

Förra veckan startade min "nya" cellgiftsomgång (onsdag och torsdag). Nu får jag ett nytt gift ihop med det gamla + antikroppar som ska "svälta" ut metastaserna. Det hela gick bra förutom att jag reagerade med bröstsmärtor. Själv var jag övertygad om att det hela rörde sej om en muskel som hamnat lite på sned men det fick jag inget gehör för utan behandlingen stoppades omedelbart. Efter att jag fått en spruta med något som jag inte kommer ihåg namnet på, somnade jag. Efter den lilla tuppluren fortsatte de med gifterna men med i ett lugnare tempo, och då gick det som på räls- men hualigen vad jag var trött resten av dagen.

Dagarna innan jag påbörjade den nya behandlingen tog Gunnel - min älskade granne med mej på husbilssemester à là mini. Som den tuffa och vana kvinna hon är, rattade hon iväg ekipaget till St. Hammarsjön utanför Hultsfred där vi slog läger. Vi hade ett helt underbart dygn och Gunnel var en toppenguid!

"Vårat läger"

En tuff brud tankar husbilen.

St. Hammarsjön, utsikt från bastu och badtunnan.

Kalvkätte Trädgård


Med djup tacksamhet för ett helt underbart dygn med upplevelser, god mat och dryck men allra mest, gott sälskap! TACK Gunnel, min älskade granne!

MAGDJÄVUL

Är snart övertygad om att det bor en liten "horneper" i min mage. Efter 5 veckors semester från ont, kramper, förlorad matlust och stinkande avföring satte det igång igen. Jag vet att jag behöver en betydligt längre "semester" med frisk mage för att orka med både cellgiftsbehandling och leveroperation.

Denna gång hade jag fördelen av att känna igen symtomen och ville mota det hela i "grinden", men det är inte SÅ lätt att få läkarna att fatta!!!

Efter många turer med mycket värk, tårar, akutsjukvård och till slut ilska lyckades jag få antibiotika med lyckat resultat för min arma lilla mage.

SVALOR

Idag har våra svalor i ladugården fått luft under vingarna. 3 små "tuttingar" har bott under ett par bjälkar under ständig tillsyn och matning av föräldrarna. Två var redan utflugna när vi kom hem men den tredje satt på ett par gamla brädor och vågade inte riktigt lita på vingarna. När jag kom in flög den lilla krabaten in i ett fönster där den blev fast, jag tog den "lille" i händerna som snabbt klamrade sej fast vid ett finger, försiktigt lyfte jag den fram till dörren och lät den flyga ut till sina föräldrar som väntade och tjoff så var den i luften!





Utanför sovrummet - massor med klarbär.

Gosigt med mat hos mamma!

Carpe Diem / Annette

Det växer och frodas.

I går kväll såg jag en film som berörde mej oerhört mycket. Den handlade om värderingar som vi sätter upp på våra medmänniskor.
(mina egna tankar) Att värdet på en människa kan vara olika p.g.a. ursprung, färg, form, handikapp, sexuell läggning och t.o.m. sjukdom är för mej en gåta. Vi lever på 2000-talet och fortfarande tolkar en del bibeln grundligt, d.v.s. ca. 2000 år efter att den skrivits. Allt annat går frammåt i utveckling men kristendommen verkar ha stannat upp!
Men även helt "icketroende" ser "ner" på människor med "avikande" läggning. Detta är inget som jag upptäckt sedan jag blev sjuk, utan vetat ganska länge, det jag vill utrycka är min sorg för alla förlista själar som anser att de har ett högre människovärde p.g.a. att: De har rätt färg och form, äger pengar, är friska och utan någon form av handikapp, har "normal" sexuell läggning, har arbete och smälter in som en klick mjukt smör i sin omgivning. SUCK! allt detta kan alla, rik som fattig "hamna i".
I Sverige pratar vi sällan om människan utan benämner ofta objektet som: änklingen, änkan, bögen, flatan, han/hon som har cancer, knarkaren, arbetslös o.s.v.
Alla föds vi ur en kvinnokropp antingen vaginalt eller genom kjesarsnitt, vi fostras, går i skola och växer upp. En del av oss hamnar snett i samhället, en del av oss är eller blir sjuka, en del av oss råkar ut för något som bidrar till att vi blir handikappade, en del av oss blir arbetslösa, en del av oss föds i "fel" kropp, en del av oss har rika eller fattiga föräldrar. MEN vi är alla människor födda ur vår mors kropp!
Tillbaka till filmen som väckte alla mina känslor, den heter Philadelfia och huvudrollen har min favoritskådespelare- Tom Hanks. Har du inte redan sett den tänker inte jag berätta vad den handlar om utan bara uppmana dej att se den.

Min födelsedag i Juni var mer än lyckad. Mamma brukar bjuda ut mej på lunch den dagen och jag får välja vart vi ska åka, i år valde jag att överraska henne med en lunch hos min vän Eva. Det blev en kanondag med jättegod mat, kaffe med tillbehör, vin, wisky, vänner, goa skratt och rundvandring i en trädgård som innehavs av en kvinna med rejält gröna fingrar. TACK ALLA för en underbar dag!

Eva berättar om växterna i hennes underbara trädgård. Helena och Mamma lysnar och beundrar härligheten.

Lunch i Evas kök.

En vacker pion.

I Måndags var jag och tog nya prover och på besök hos Dietisten som berättade och förklardade lite om stomikost men framförallt hur man ska gå upp i vikt, efetsom min mage inte fungerat som den ska efter operationen har jag gått ner ganska mkt. i vikt även att jag numera kan äta som vanligt ( vågen visade 47,6 kg), vilket är aldeles för lite, men jag kämpar på, mycket glass, grädde och annat gott blir det.
I Onsdags hade jag tid hos min Kirugläkare i Kalmar. Han förklarade att det inte går att operera min lever som var tänkt, metastaserna har ökat från 5 (i februari) till 15, de är dessutom spridda över hela levern så varken op eller bränning var aktuellt. I stället startar jag en ny cellgiftsbehandling nästa vecka 2ggr. var annan vecka som under våren men röntgen ska göras efter 2 månader istället för 3 denna gång. Så nu vill jag att ni håller tummarna, igen! Under hösten bör jag få min lever opererad men även min galna stomi.

Carpe Diem / Annette