Carpe Diem

Ibland bara orkar jag inte skriva och just så var hela förra veckan.
Den här gången mådde jag jättebra efter cellgifterna, somnade inte förrän vid 6-tiden på kvällarna, dvs. Jag var vaken hela dagarna.
Men i Tisdag kändes inget bra, huvudvärk, tryck över bröstet och ont ut i ryggen, tungandad, trött och skakig.
Ringde till Onkologmott. i Kalmar för att kolla om det var "vanliga" biverkningar, men de beordrade mej att genast ringa efter ambulans. Suck! Jag som mått så bra, plötslig kände jag mej som ett "bakslag" på våren, ni vet- snön är borta, vårfåglarna kvittrar, solen värmer och de första vårblommorna börjar så ut. DÅ kommer snön, kylan och vintern tillbaka!
Efter ett par timmar på akuten och en grundlig besiktning nästan UA. blev jag hemskickad med ett pekfinger som sa: Får du feber eller frossa måste du genast komma tillbaka för inläggning! Shit, jag vill INTE bli insydd igen, tycker att jag fått nog av den varan på ett bra tag.
Väl hemma ringde de från Onkologen och sa att jag var tvungen att lämna nya prover dagen efter, mina vita blodkroppar var tydligen aldeles för låga.
Efter ny provtagning ringer de igen, proverna var ännu sämre, men jag fick, tack och lov, stanna hemma om jag lovade att genast åka in om jag fick feber och frossa.

Idag har jag åter varit på provtagning, (ett jäkla farande fram och tillbaka) pust- proverna var jättebra sån nu är det bara att tuta och köra igen. Cellgifter på Onsdag och Torsdag.

Vill bara tillägga att ett el. helst många goa skratt gör livet gott att leva!

Carpe Diem / Annette