Förut, innan operationen och denna ständiga värk, var jag positiv, glad, utåtriktad och hade en stor portion av empati och humor. Nu, är jag för det mesta gnällig, egocentrisk, sur och arg.
Mitt fokus ligger för det mesta på mej själv och värken men även frustrationen att behöva be om hjälp med det mesta. Även detta att inte komma någonstans när jag inte kan sitta. Jag kommer endast till sjukhusen med liggande sjuktransport. Och ibland får man vänta otroligt länge på en bil, som nu i veckan när jag var på provtagning. När jag var färdig ringde jag och bad om transport men väntan var drygt 2 tim lång. Som tur var finns det soffor i cafeterian, där låg jag och somnade efter en fika.
Han även med ett besök på apoteket för att hämta ut stomipåsar, men det fanns inga hemma och de hade inget avtal med posten el. närbutik. Hur sjutton menar dom att jag ska kunna hämta mina påsar när jag har 3 mil till apoteket? Och att få sjuktransport dit är nog tveksamt, men jag får kolla upp det.
| Tupplur |
Idag har det kanske varit lite väl mycket gnäll, men det känns lite bättre när man fått ösa ur sej lite.
Carpe Diem / Annette
Du är snygg som en modell!!! Vi hörs och ses snart igen! Kram Monica
SvaraRaderaÅååååå Annette.... Du är så tapper!!!!!
SvaraRaderaFörsta gången jag läser på din blogg ser jag inte vad det står för alla tårarna....
Andra gången ser jag vad det står.....
DU får va bitter, sur, arg, ledsen... å faaan å hans moster.....
DU måste övervinna "cancermonstret" å det vet jag att du gör... DU är en fighter...
Styrkekramar till dig och din familj...<3
Lycka till nästa vecka vännen! Vi håller tummarna för dig. Många kramar från oss i Hästholmen
SvaraRadera