Väntan.....

Skogsutflykt i solnedgång.
(kort men lyckad svamputflyckt)

Min man jobbar i Nybro och från oss är det ganska långt (11,5mil), enkel resa! När jag fick mitt besked om cancer, under alla undersökningar och strålning - när jag mådde skit, pendlade han emellan. Men nu bor han där i veckorna och "jobbar in" Fredagarna. Ganska skönt att "ha honom hemma" i tre dagar!

Så idag har han jobbat  ute och jag har vatt inne. Förmiddan, som vanligt, på toan, men sèn har jag tvättat och lagat mat.

Det har vatt kanonväder idag, med blå himmel och nästan ingen blåst. Så vi bestämde att ta en liten tur till svampskogen, bara en 0,5 tim, och för dagsbehovet till älggrytan.

I efterhand vet jag att vi plockade 2L rensade trattisar, så det räckte både till grytan och en påse i frysen.

På vägen hem tog jag skogsbilden, så himla vackert det är när solen går ner, eller hur?

Sèn var det dax att lägga i högväxlen hem, knip, knip och gå det fortaste man förmår. Visserligen hade jag, (som ALLTID) numera toapapper i fickan, men jag vill hem. X i taket, jag han! Detta hör inte till vanligheterna!

När jag ändå är inne på "skitsnack" så kan jag ju fortsätta. Vet att detta inte intresserar någon mer än mej själv, men så är "min" vardag numera. Från morgon till 12- 13-tiden, är jag (enl. mej själv), fånge vid min egen toalett!

Visserligen bor jag i ett stort hus men jag går aldrig längre än ca: 10m. från toan! Och ändå, hinner jag inte alltid dit, tots att dörren står öppen och toalocket är uppfällt.

Fatta hur kul detta är och hur mycket tvätt det blir!



"Mitt hus i kvällsskrud"
(Här fick jag slänga upp kameran lite snabbt, och ta risken att "skita på mej").
Men denna gång han jag, tack ock lov....

Idag är det 10 dagar sèn jag var på röntgen i Västervik. Jag har fortfarande inte fått något svar, varken om röntgen eller operationsdatum!

Hittills har mitt psyke, tack och lov, vàtt på topp, men nu vet i sjutton. Inget är så jobbigt som väntan.

Nu är ju inte jag någon tuff person, utan jag finner mej nog i det mest, tyvärr.

Men idag "tuffade" jag till mej och ringde till Kir.mot. i Kalmar, för att få svar, tänkte att "det är ju min kropp det handlar om", och NU VILL JAG VETA!

"kvoten för samtal är idag uppfylld, var god ring igen, nästkommande vardag". Detta var vad telefonsvararen "sa" till mej på Kir.mot. Skit och pannkaka, jag ville ju prata med någon och NU och få reda och ordning på allt.

Nåväl, nu var jag "på hugget". Hade ett direktnummer till Kuratorn på Kirurgen, och visste att jag kunde ringa och fråga om allt, alltid. (Vilket jag aldrig nyttjat). "Den du söker kan inte nås för tillfället, läs in ett meddelande så ringer jag upp nästkommande vardag".

Nu vill jag inte kommentera.

Den 15-e Juni  (min födelsedag), var datumet jag fick mitt cancerbesked. Det var då läkare nr.2 sà att "Detta ser inte bra ut. Du måste opereras denna eller senast nästa vecka!"

Nu har det gått nästan 5 månader........

Förstår ni att det "tar" på krafterna?

Börjar känna mej lite gnällig och detta hör normalt inte till min "vardag". Snälla, hjälp mej med "pepp"!

Jag vet att jag får massor av mina underbara vänner, nära och kära,  men nu behöver jag mycket för att bli lite tuffare, det är nog tyvärr det som behövs när man är sjuk!

Carpe Diem / Annette