Trofast

Ur led är tiden - NU blommar Magnolian!

Nu har jag förmodligen fått "min privata" chaufför. Det är iallafall honom jag oftast får åka med. Han, (f.o.m. nu kallar jag honom för "Trofast"), har nog bestämt sej för att lära mej ALLT han kan.

Var dag har Trofast genomgång av hur många mil det är från punkt A till B, men även från punkt B till A, hänger ni med?

Ni ska veta att våra samtal håller en ytterst hög intellektuell nivå, så det är lite svårt att hänga med i svängarna ibland.

Idag blev jag även invigd i bensinprisernas växlingar från mack till mack (även samma märke) men även från stad till stad, och det ska ni veta gòvänner att det kan skilja flera ören, väl värt att lägga på minnet.

Jag kan svara på de flesta frågor rörande detta.

På vägen hem hade Trofast intensivkurs i, för mej ett ganska okänt ämne, nämligen DANSBANDSMUSIK! Vart man ska åka, vilka band som är bäst och framförallt var inträdet och kaffet är billigast.

I Taxibussen har Trofast en CD ,"Lasse Trofast enmansband" med texter som handlar om Öland, hans favorit heter "Borgholm". Men det finns även om Byxelkrok och Ölandsbron, förmodligen får jag lära mej fler imorgon.... Det är det som kallas Nytta med nöje, med tanke på geografikunskaperna.

Fråga mej gärna sedan efter avslutad utbildning, då vet jag ALLT!

Carpe diem / Annette

Åter på benen

Ja, nu är kärringen på benen igen, så nu är det åter slut på lugnet i Applekulla!

Min man sa idag "Du är duktig på att hinna med.....".
Vad han menade var att jag, efter disk och och vår tur till Kristdala med sopsortering skulle fixa lite snabb och enkel mat. Fryst pizza fick det bli.
Jag satte på ugnen och lade pizzakartongen på spisen. Under tiden ugnen blev varm gick Jag ut och pratade med maken en stund.
Det var då brandvarnaren satte igång, jäklar vilket liv och vilken fart det blev på oss, vi rusade in och fick se "vår" middag stå i lågor på spisen. Tanken var nog inte riktigt SÅ het pizza! Men, men, vi fick släck på eländet sen var det bara att vädra resten av dagen!
Och, det var virriga Jag som hade satt på spisplattan på det högsta oxå! Inte så klever!


Carpe  diem / Annette

Bakslag!

Det är ju självaste...... att inte Jag ska kunna tåla cellgifterna! I Fredags morgon kände jag genast, när Jag vaknade att något inte và som det skulle.Och när Jag steg upp, kände Jag igen symptomen. Precis som förra gången.

Efter min behandling och tatuering! Ja, hör och häpna, Annette har tatuerat sej! Ja, inte är det något stort, färgglatt el. häftigt. Nä- det är tre små prickar, en på var höft och en längst ner på magen. Som tro, hopp & kärlek, de 3 prickarna som var populära förr. (Ni får själva gissa vilken jag döpt till kärlek).

Som sagt, efter strålningen gick jag till avd. för cellgifterna och berättade hur Jag kände mej. Fick genast träffa en läkare som efter samtal med sin kollega sa att Jag skulle sluta med cellgifterna omgående.

Hade lovat mata grannens katter över helgen. Så när jag vàtt hemma och vilat ett tag var det dax att gå iväg.

Hmmmm, kom med stor möda till närmsta grannens port, ca. 60m. Det var bara att vända om och försöka ta sej hem. Jäklar và ont det gör i bröstet och det känns som en snara runt halsen.

Det hela slutade med mej på soffan och maken som fick mata katterna.

Har f.ö. legat på soffan större delen av dagen idag oxå! Konditionen har fått sej en rejäl känga, MEN jag tittar på "Finnkampen" så Jag vet hur det ska và, och kommer att bli! Vänta bara tills Jag är fit for fight igen!!!! 

Carpe diem / Annette

Stackars lilla näsa!

1:a "Höststormen"

Urinstanken slog emot mej som en tjock vägg när Jag blev inföst bak i taxibussen! Jag har hittills haft turen att få sitta fram, men idag på hemvägen var det inte lönt. Även att Jag bedyrade att Jag lider av åksjuka...

Det var bara att bita sig i läppen och fokusera på vägen!

Jag använde Lasse Åbergs g:a knep: Jag mår inte illa, Det stinker inte urin, Jag mår inte illa, Det stinker inte urin........... Det hjälpte föga, istället funderade jag på om det var om mitt säte el. ngn. annans som luktade värst.

Nog om det, Jag kom ju hem till sist. Väl hemma rusade jag in i duschen efter att kläderna hamnat i tvättmaskinen!

Nu kanske ni tycker att Jag är väl sjåpig, Men Jag har arbetat 26 år i vården och är ganska härdad tycker jag själv, iallafall.

Idag, när jag var på "kalmarutflykten" hade halva vår gamla kastanj blåst ner, sorgligt! Men som tur var hade den inte landat på vägen. Nu får vi hoppas att andra halvan håller sig på benen.

Carpe diem / Annette

Stålning & Cellgifter

Tänk: Smör, Salt, Peppar , Vitlök & mkt. Persilja = MUMS!

Idag var Det dax för 1:a strålningen. Måste erkänna att det var lite nervöst, sov dåligt inatt, var rädd för att försova mej!

Men för ovanlighetens skull var Jag uppe med Tupparna.

Sjuktransporten hämtar mej vid grinden, kl. 09.15, Mån-Fre. Och min strålningstid är kl. 11.00.

10 mil, enkel resa! Det är DÅ ,jag (och förmodligen chauffören oxå) önskar trevligt sällskap!( Vi ska ju tillbringa minst 3 tim. i varandras sällskap). Det gick bra - en otroligt pratglad chaufför, var det.

Väl framme gick det ganska fort. Jag strålas från 3 håll, höfterna och underifrån och det kändes absolut ingenting! Efter det fick jag gå upp till cytostatikaavd. för att få mina "nya" cellgiftstabletter.

Nu har Jag fått en svagare dos, så håll nu tummarna att det funkar denna gång!

De ska tas 9.00 och 21.00, så det är start ikväll.

Förra veckan ritade de kryss på båda höfterna och magen, detta för att de ska veta var strålningen ska và. Min man fick med sej en tuschpenna hem och uppdraget att fylla i kryssen på helgerna. Han fick godkänt av sköterskorna idag! Jag fick oxå godkänt, för att Jag låg helt stilla och var HELT tyst!!! Japp, Jag kan om Jag vill, och måste!

Carpe diem / Annette

Fullt ös!

Ibland ( och nu för tiden allt oftare och oftare) ,blir jag rörd och tårarna kommer. Förr hade Jag FULL kontroll.... Men, det är väll det som kallas utveckling???
Idag fick Jag ett brev i postlådan från ett av mina älskade barn på förskolan. Hon är 2 år och hennes Mamma & Pappa skrev & berättade vad hon pratade om när de var på väg att hälsa på i "förskolan".
- Hon längtade efter "barnen" och "Netts" mat!
Hemma gjorde hon en teckning (till mej) med sin hand, en stjärna (gul), min röda "jobbarkeps", en lila Kram & en hand som Jag kunde hålla i när Jag và rädd.........
Mina tårar var omöjliga att stoppa....
Sèn läser Jag kommentarerna på min Blogg....Snyft! Vá har Jag gjort för att få SÅ många goa vänner, Snacka om att Jag blir rörd!



Igår kom "lilla Bettan" (min mamma), på besök och snacka om att hon kom lägligt! Jag var precis på väg ut med min "älskade" röjjsåg. Den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått! (av Han, min Man!).
Hade bestämt mej för att arbeta med kroppen, f.ö. det skönase man kan göra!
Dagens tänkta arb.område var, Ladugårdsplanen, utanför tomten, runt staket & gärdesgård inne i trädgården och ev. vägrenen på båda sidor.
Jisses, và bra det gick, och và bra jag mår! Och att Betten går bakom & räfsar ihop, gör det hela till en dans!
Vi hann t.o.m. mè halva åkern innan maken kom och deklarerade att "Nu är det kväller, kl. är, 16.00!", i samma stund var det soppatort, för gud vet vilken gång i ordningen. Ja, så var den dàn gången, Å, vad skönt det var att få arbeta med kroppen igen........

Idag hade vi bestämt att det skulle và en svampplockardag! Ingen vet när Jag kommer att và "pigg" igen. Så efter att vi brett mackor, bryggt kaffe & "tankat" vatten gav vi oss av.
Phuuu, vilken tryckande värme! Men ett par tim. blev det. Och några liter kantareller blev det oxå, sämmre var det med Karl Johan (min favvo), lyckades bara hitta en, men den và fin.

Nu blir det "favorit i repris" = Maken vid spisen, wook med nyplockad svamp , grönsaker och sallad!  Och ett gott rött vin till det! Mums!

Carpe diem / Annette

Snabb käft & Slö hjärna!

 Ända sèn vi var små, min syster och jag, har vi vàtt olika!
Hon, satt lugnt och lekte med klossar, pussel, od.
Jag, for runt som en torped och "pockade" på uppmärksamhet.
När vi kom upp i tonåren:
Hon, var klok och tänkte.
Jag, handlade först och tänkte sèn!
.....Vad vill Jag ha sagt med detta?
Jo, det sitter fortfarande i! (Och ni ska veta att Det är gott att ha en syster som min)!
Kom att tänka på detta när jag och maken var i Kalmar idag för de sista förberedelserna inför strålningen.

ALL personal är toppen,Från receptionister till Läkare, ock vi har hunnit träffat ganska många nu, på olika avdelningar. Och ALLA är lika goa! Helt otroligt. Stor eloge till Kalmar sjukhus!

Som sagt har jag varit och fått det sista inför strålningen utfört, (den och cellgifterna startar på Måndag).
Först var det allmän info. om vad som skulle hända under dagen av en SSK.
Sèn fick vi träffa en ny läkare, han var jättetrevlig!
Han berättade hur strålningen funkar och vad som händer sèn. Lite vagt frågade han om jag fått reda på ev. biverkningar och mitt svar và nej.
Han berättade att man kan bli lös i magen, få sår i analöppningen , sveda på magen, trötthet och ev. illamående.
Sèn började han skruva på sej, titta ner i knät och se ut som han ville và n`ån annanstans.
Sèn efter mkt trevande kom det! -Som du förstår, kommer sexlivet att få ett ganska långt uppehåll nu, (djupandning).- Många behandlingar blir det, strålningens påverkan på vagina och en ganska stor operation, med efterdyningar. (Ny djupandning!).
- Du kommer att få utförlig information av Sköterskorna om detta! - Och du kommer att få en "stav" att föra upp i vagina! - Detta för att den kommer att krympa ihop och på detta sätt förhindra sammanväxningar! (Phu, Nu var det sagt!)
Och vad säger då Annette, (med snabb käft och slö hjärna)?
Jo, jag vänder mej till make och ler.....-" Nu blir jag som en oskuld igen".
Den stakars läkaren tar ihand och försvinner
som en blixt!
Efter det kommer sköterskan åter in och undrar om läkaren informerat om "kulan".
Svaret är Nej! Varpå hon stoppar en liten kula, lik ett sänke till metspöt, i en gummihandske och förklarar att jag ska ha den i rumpan under undersökningen, för att de på röntgen ska se var mitt anus är.
Läkaren får åter komma in och föra upp denna tingest i min bak- stackarn! Efter mitt besök tror jag att han fundera på att spara håret till lång lugg!

Ja,ja, det är bara att inse att man är som man är, och har det gått 47 år med "snabb" käft och "slö" hjärna, får man väl bara acceptera faktum. S`ån är Jag!

Carpe Diem / Annette

Lyckligt lottad!

Många är det som har trädgårdstomtar som vakar över dem, men vi har en ängel som vi fått av Jossa, Ola & Alma!

Det är jag verkligen......

Grannar, släkt & vänner som ställer upp i vått & torrt! Det är MINA grannar, Släktingar & Vänner det!

Det ringer alltid någon var dag, för att fråga hur Jag mår och komma med "dunk i ryggen", peppa och allmänt bara "blajja" som vanligt.

Idag har Monika, Tommy och Han Leon vatt på besök=Gulddag!

Svägerskan Kina & Syster har ringt, likaså grannen Gunnel, och grannarna Mona & Rolf har vatt och handlat åt mej!

Jag har det bra jag, och det tåls att upprepa - Jag ÄR Lyckligt lottad!

Skitsnack!

Efter 26 år inom äldreomsorgen har man fått höra ett och annat. Lärde mej ganska snabbt vad som var pensionärernas absoluta favoritsamtalsämne! Nämligen, på stark 1:a plats: Sjukdomar 2:a Kiss och Bajs. 3:a Mediciner Nä, men förstår ni? Ibland kunde man ägna timmar åt "skitsnack", det var "om det kommer-eller inte", Färg och form, konsistens och antalet tömmningar /vecka mm. Till ochmed att läsa en kärleksroman kändes "bildande". Jaha, vad vill jag säjja med detta? Jo, var ligger mitt eget fokus nu? Hmmm, Sjukdom, Bajs och mediciner... Visst är det lite humor? -Ett ädre par står i kön till Bankomaten (mannen i rullstol). Framför dem utför en yngre man ett rån mot en köande. Mannen i rullstol ropar då till rånaren. -Sluta upp med det där, jag är civilagent! Den yngre mannen blir rädd och flyr genast från platsen, utan byte. -Men Hugo, säger Frun. - Du är ju inte civilagent, Du är ju senildement! Carpe Diem/ Annette

"Alla bokstavskombinationerna, på en gång"

"Dagens loppisfynd" Ett gammalt såll i lergods!

"Kalvfärs" Och "Grönsakspytt"

Det är lite mycket nu när man är tillbaka i "Dampperioden", D.V.S. Frisk! Fick lite panik när jag insåg HUR mycket (DVS. ALLT) jag inte klarar av under min medecinering. Annars helt självklara uppgifter, som Disk, städning, bädda, utfoodra höns och katter, brygga kaffe och laga mat mm. Var helt omöjliga att klara av. Jäkla tur att man inte är pedant!!!! Och, att man har en man som kan laga mat! Eftersom jag vatt på "resande" fot ett tag har det inte blivit så mycket tid vid spisen. I ärlighetens namn mest halvfabrikat, snabbmat och restaurantebesök. Men ikväll smög sig lusten på. Efter mkt. letande både i kyl och frys insåg jag att maten blivit försakad aldeles förlänge - det var nästan tomt!! Så jag skördade några sockerärtor i trädgården och ett par vitlökar. Jaha, vad göra av detta? Som tur var, hade jag lite kalvfärs kvar och en gul lök hittade jag oxå liksom ett gamalt kålhuvud, några färska rödbetor och en halv chilipeppar. Receptet blev: 1 gul lök 1/4 kålhuvud 1 hel färsk vitlök Skaft av rödbetor, i cm.-bitar 1/2 chili Brynt i smör och olivolja med salt, nymalen svarpeppar ,färskpressad lime, frysta örtagårdskryddor (ville ha mkt. persilia, men hade bara lite kvar i landet), honung och vit balsamvinäger. När det hela var färdigbrynt la jag ner mina hela sockerärtor och 2 skurna färska rödbetor (med skalet kvar), och lät bara det hela bli varmt. Kalvfärsen brynte jag lätt med salt, nymalen svartpeppar, färsk vitlök och chilipulver(den färska var slut). Dagens ,"Man tager vad man haver" blev ganska lyckad och god! Carpe diem / Annette

Ruta Ett

Lite oflyt med cellgifterna har det varit!

Först matförgiftning å sèn kraftiga biverkningar. Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen! Tumören växer och frodas som ett spädbarn och jag står utan behandling. Är jag kanske lite känslig eller svag? Eller är det bara den vanliga oturen?

Har förstått att det för många känns lite obekvämt att höra av sej, Man vill liksom inte störa eller và ivägen! Jag är inget undantag, vet precis hur man reagerar när någon man känner blivit sjuk eller ensam. Man känner sig osäker och är rädd för att störa eller säga "fel" saker.

Nu, med facit i hand kan jag berätta, att jag är precis samma person som innan jag fick min tumör. (precis som alla andra som blivit drabbade på ett eller annat sätt).

Och jag älskar att prata och skratta.

Och, jag har lärt mej en läxa!

Så tveka inte för att höra av dej! Jag har fortfarande "mål i mun", och mår jag kass säger jag det.

PS. Imorron är det Pelargondag i Bråbo, ska dit och se om jag kan göra några nya fynd. DS

Kram och Carpe diem / Annette

Kudden!

Inställning av "strålningskudde"

"Här är jag och min tumör"!!!!

"På väg in"

13.00- Inställning av kudden som jag ska ligga i under mina strålningar, (ca 28st).

15.00- Datortomografi, för att de ska se exakt var tumören befinner sig och efter det ställa in strålningen. (rätta mej gärna om jag har fel). Det är så himla mkt. information nu, med tider för än det ena och än det andra. Tur att min "ständiga följeslagare" finns vid min sida!

Nu har jag "ledigt" till nästa Torsdag då det blir en ny tur till Kalmar för att få nya cellgifter och "prova" ut strålningen i en simulator!

Jisses vad mycket "heightech "jag får và med om! Tror nästan att min son blir lite impad av mammans "tekniska utveckling"!

Carpe diem / Annette

Frisk som en "nötkärna"!

" sexiga underkläder" Från Kalmar Landsting!

Har äntligen vatt på "fyslabb" idà och tagit arbets-EKG. Enligt det och Läkaren är jag "fullt frisk" - Skönt!

Efter det fortsatte jag till röntgen. Har sedan igår trott att det var hjärtat som skulle "kärlröntgas", men ack và fel jag hade! Det var ju lungorna! Detta för att kolla så det inte va någon propp där, får svar på det imorron i Kalmar!

Just nu, vill jag bara komma igång med behandling igen!!!!! Det får và vad det vill, bara det blir nått!

Min vän Andrè, från Tysklan ringde idag! (Han ringer med jämna mellanrum). Han är en mkt. god vän och kommer alltid med glada hurrarop.

För någon månad sèn lärde han mej ett "tyskt ordspråk". Detta tycker jag att vi ska införa i det Svenska språket!

-Annette, Du är som ett ogräs! Kommer alltid igen! Snacka om "kärleksförklaring".

Från och med NU tar jag med det i min "vocabulär".

Carpe diem /Annette

Utflykter!!!

Som jag tidigare berättat, har jag fått avbryta min cellgifts behandling. Läkarna är lite oroliga för hur mitt hjärta reagerade, och nu vet jag att jag fått en ganska stark dos. Var på Akuten i Oskarshamn i Lördags kväll ett par tim. för koll av EKG och blod, allt UA. Efter många turer i telefonen med "min" SSK. i Kalmar bestämdes det att jag skulle tillbaka till Akuten igår, för att få ett arbets-EKG utfört. 6 tim. blev det men inget arb-EKG! (Hade iallafall eget rum). Idag bar färden till Kalmar för att träffa läkaren. Där bestämdes att, imorgon blir det arb-EKG och hjärtröntgen, i Oskarshamn, imorgon. Förstår att de inte vill fortsätta min cellgifts behandling när läget med hjärtat är som det är! Hoppas bara att något händer snart, för nu börjar min tumör göra sig påmind. Förmodligen har den vuxit, för annars ganska lätta toabesök blir mer och mer svåra att utföra, (skitsnack)! Det var lite humor idag när läkaren sa att "Du är så pass ung", det fastnade i min hjärna och jag kommer att leva på det länge..... Visst är det underligt? Ibland är man "gammal", nu för tiden är det så för det mesta! Men så inträffar detta, häftigt! eller hur? Carpe diem/ Annette

"Efter regn kommer sol"

Jäklar vad jag var sänkt igår!

Han inte mer än upp ur sängen förrän det var dax att lägga sej igen.

Mitt beteende var som en katts, en regnig dag. DVS. Sova-Äta-Sova!

Men envis som jag är, segade jag mej upp en stund, och det var då det började.

Fick fruktansvärd värk över bröstet, vä. axel, arm och rygghalva, kramp i halsen och stickningar i käken.

Värken satt i ca. 15min. och kom tillbaka så fort jag ansträngde mej.

Ja, det var bara att kolla upp biverkningarna och försöka få tag i någon i Kalmar. Inte det lättaste en Lördag!

Nåväl, efter ett par timmar var vi på Akuten, maken (min trogne följeslagare) och jag.

EKG och prover var bra! Snacka om flax, för en gångs skull! Men jag fick sluta med cellgifterna tills vidare.

Carpe diem/ Annette

Rättegång!

Ska i mkt. korta drag berätta en lång, lång historia. För 2,5 år sedan tuggade sig 2 stora vildsvinshundar igenom nätet till min hönsgård. Resultatet blev: några dödade hönor och en jäkla massa skadade. De hade sina ryggar helt eller delvis bortslitna. Jag och en arbetskamrat, Daniel kämpade i timmar med att försöka fånga in och el. köra iväg hundarna. Efter det fick vi förkorta de stakars hönsens lidande. Efter ett antal timmar får jag nog, är trött, ledsen och rädd för den ena hunden som gjort flera utfall mot mej (och även Daniel). Jag är inte dummare än att jag förstår, att hönsen är hundens "byte" och jag , i dennes ögon ska "ge fan i hönsen". Eftersom jag är jägare och har vapen slutar det hela med att jag skjuter hunden! Detta hände en Fredag och på Måndagen skriver polisen av det hela, med orden -Du har följt lagen om tillsyn av hund och katt. Hundägaren var inte inne på samma linje, och anmälde det hela, med stora skadeståndskrav. Enl. honom var hunden värd minst 75000:-. Märkligt att han inte hade sina "dyrgripar" försäkrade. Och att han kvällen innan åkt bort, fast att hundarna var ute på vift! Det blev många och långa polisförhör, men till slut lade åklagaren ner det hela. Jag hade inte gjort något fel, bara följt lagen., Ett år senare överklagar hundägaren åter = fler förhör. Ytterligare ett år senare blir det rättegån i Tingsrätten. Jag vinner även där! Och åklagaren lägger ner. Men, inte hundägaren! Nu har han överklagat till Hovrätten, och rättegång är bestämt den 4 Oktober! Man kan bli trött för mindre! Men, men, det är bara att kämpa på och hoppas att jag vinner även 4-de gången. Håll tummarna. Carpe diem/ Annette

Cellgift

"Konsverk" 2 veckors behandling! Igår startade min 1:a 2-veckorsbehandling! Ser man alla tabletterna på en gång och vet att detta ska intas på 2 veckor, ser det ganska mkt. ut men det är, tack och lov, bara 2 ggr /dag.

Och vid en närmare titt, kan även medicin vara jättevacker! Jag mår fortfarande bra, förutom att jag är skittrött och behöver sova ett par tim. per dag.

Som "fullt" frisk led jag nog av ngn. form av damp el. liknande, det fanns inte i min vildaste fantasi att gå och lägga sej mitt på dàn!

Men man är inte sämre än att man kan ändra sig, och jag måste erkänna att det är gott!

Och med sällskap av, minst 2 katter i sängen finns inget att klaga på.

Carpe diem/ Annette

"Micke"

Tisdag 3 Augusti Idag har det av någon anledning (förmodligen vädret) vatt en slappardag! Vaknade som vanligt tidigt, Å då gäller Kaffe, Tidning och frukost. Efter frukost ropade stryktvätten åter igen på mej, eftersom jag iskallt nonchalerat den en längre tid, så var det bara att hugga in. De ringde från cytostatikaavdelingen och berättade att mitt "bajjsprov" var helt UA. Så imorron Kl. 9.00 drar behandlingen igång! Varför bajsprov? Jo, min Man och jag bestämde oss efter att vi fått alla sjukhustider, att åka till ett lugnt ställe och bara và, promenader, cyckelturer, inte laga mat och diska. Sagt och gjort, det blev ett lugnt ställe på N:a. Öland. Redan 2:a dagen fick jag matförgiftning, med allt vad det innebär (tänker inte närmare gå in på detaljerna). Dag 2 var jag helt slut och det bara rann blod ur, min tidigar redan sargade rumpetuss. Efter samtal med sj.v.upplysningen blev jag tillsagd, på det skarpaste, att genast ringa ambulans. Och lydig som jag oftast är lydde jag. Nu till bajsprovet, för att utesluta salmonella och andra tarmbakterier behövdes detta. (Men nu vet jag att det inte var något sånt, bara matförgiftning!). Pust, 11 mil liggande fastbunden i en bil! Som tur var var ambulanskillen (Micke) hur mysig som helst. Det var ett jäkla tjat på honom hela vägen, och att få en blund i ögonen var bara en hägring. Men denne Micke blev efter var mil som gick bara goare och goare i mina ögon. Tack gode gud för alla människor som har humor! Det förlänger och piggar upp livet. Nåväl, när vi var framme i Kalmar fick jag en skitful nalle, som numera heter Micke och är min "turmaskot". Igentligen är det bara barn som får nallar, men Micke tyckte (sa han) att jag var en "tapper" patient. Vill bara påpeka att vi hade en lite väl kort, men underbar semester. Även om vi inte han med några cyckelturer! Det får vi ordna nästa sommar. Och! Vi slapp att åka med båten i regn hem! Ibland ska man ha tur! I eftermiddags var min man och jag och plockade kantareller, detta är verkligen lisa för kropp och själ. Vi hittade inga mängder men ett par liter blev det. Just nu håller maken på att tillreda en vook med svamparna och nyplockade sockerärtor bl.a. Det luktar underbart gott från köket! Carpe diem/ Annette

"Fyllekväll"

Måndag 2 Augusti Hej hopp! è tillbaka igen, vet i sjutton va som hände? Menu är jag tillbakaa! Till Dej som Nu börjar läs min blogg, Du ska veta att Jag è en "Nörd". Närbilder på blommor `å annat, Husdjur och inte minst "cancertjafs" è và ja kommer att skriva om, men även en del "rostiga" föremål, konst och mat. Detta är det som ligger Mej varmast om hjärtat, och så kommer det att bli! Nu till min "älskade kamera!" Några bilder Jag fångat under dagen!

" Fyllekväll"

Måndag 2 Augusti Hej Bloggen! Ikväll har jag min egen avskeds å fyllekväll! Bort mè dè gamla livet `å in mè dè nya, cancerlivet! Sá till min älskade man att, ikväll è dè min kväll! Vá inte orolig om jag inte äter när du har maten färdig! -Ska ut å fiska, har vàtt himla sugen på dè länge. Eftersom jà redan börjat "tuta" vin và ju inte bilen tänkbar så det fick bli bäcken.... Var tidigare idà ute `å gick med lilla Skrutt (minstingen i vår kattfamilj)`å såg då att de hoppa i bäcken, toppen! Nå ja, efter mycket letande efter "rätt" agn och med 2 katter i hasorna(förmodligen tror de inte att en matte kan klara sej utan katt). Fiskelycka? Undrar ni. Nej, inte ett napp, men en go stund `å blöta fötter blev det.(katterna, Bosse och Lilla Skrutt fick nöja sig med kattmat, denna gång). Väl hemma igen (min man har nu somnat), mer vin och ciggaretter, jag älskar att röka när jag druckigt! Det sorgliga är, att efter ,gud vet hur länge, är jag "nödgad" att sluta med den dumheten. Tänker jag logisk å kolkt, vilket händer, è det ju inte klokt att jà fortfarande röker! Har man nu fått cancer i en ände så är det ju helt galet att utmana ödet för att få det på fler ställen i kroppen. Nu är det så att "min logiska hjärna" förmodligen är på semester, har inte alls lust att sluta, just nu. Men imorron eller någon annan dag,....Då, är det dax!!!!, "SLUTARÖKABOKEN" som jag lånat, (för jätte,jättelängesen)av min förut storrökande vän , Marianne.(Numera helt rökfri).Den ligger på mitt nattygsbord och "glor" ilsket. (Den vill väll inte bli igendammad). Nog om det, Har köpt en ny kamera! En jäkla massa inställningar è dè på den, `å jag fattar inte en bråkdel, så läget idag är inställt på "auto", låter bra tycker jà som "kameranovis". Men Jäklar vilka bilder det blir!!! Kanonskärpa! Nåja, nu a det inte den billibaste kamera ja köpte, med tanke på att jag SKA sluta röka, så "lånade" jag lite (mkt) från det kontot. NÄR jag slutat röka, kommer jag att fota så fort röksuget sätter in. (påminn mej gärna om detta!).