En lång resa!

Så var det Måndag och avresedag till Brasilien, resväskan var ompackad 3 gånger och allt noga avcheckat att det var med.
Gunnel, min goa granne körde mej till flyget i Oskarshamn och en timme senare var jag på arlanda.
Marthin och jag hade bestämt träff så vi var och tog en födelsedagsfika för honom. Sen var det dags att hitta mitt resesällsakap och checka in. Då uppdagades värsta missen! Jag hade tidigare tagit kopia på mitt pass och det låg fortfarande kvar i skrivaren, 35 mil bort!!!! Jag fick snabbt ta en buss till Arlandapolisen för att få ett nytt, krukset var att jag lämnat övriga id-handlingar hemma (det räckte ju med passet). Men det finns änglar och jag träffade en sådan polis, som förstod hur viktig resan var för mej och hon ordnade ett nytt pass, helt otroligt.
Flygresan var lång och jättejobbig, kroppen värkte värre än någonsin men till slut var vi framme i Brazil.
Bussresan till hotellet tog 1,5 timme då sov fröken Freij hela tiden.
2:a natten blev jag jättesjuk, (som vanligt) fruktansvärda smärtor och kräktes tills det kändes som inälvorna kom upp, så nu har jag "spytt in" hotellrummet. Mina fina, fina resekompisar satt hos mej flera timmar, hjälpte mej med sprutor och vatten, de bad för mej och sjöng mej till sömns. Kim,en helgo tjej, sov kvar hos mej på natten så jag skulle slippa vara själv. Vilka underbara människor jag fått lära känna, Tack för att ni finns!

Lite datasrul gôr att jag inte kan lâgga in nagra bilder denna gàng.

Carpe Diem / Annette

Helsingfors

Till slut kom jag äntligen iväg till Finland för att få min röntgen, jättespännande.
Själva röntgen med alla procedurer runt om tar ca. 2 timmar och sedan väntan på att få svaret. Himmel vad jag var nyfiken, det hade ju visat så positivt vid sista behandlingen.
Till slut får vi komma in till Dr. Heminki, han går rakt på sak och förklarar att behandlingen tyvärr inte fungerat på mej, metastaserna hade blivit fler och de gamla hade vuxit, de hade även hittat en ny liten rackare på ena lungan - SKIT!
Givetvis blev jag jätteledsen och tårarna trillade, men det hjälper inte att hänga läpp, nu måste jag hitta något annat!

Av en slump fick jag vete att det gick resor till Brasilien där man kunde få träffa John of  God där många, många hade blivit hjälpta under årens lopp. Det går ju inte att vila på hanen så jag tog tag i det hela med en gång och ett par dagar senare var resan bokad och betald, avresedatum 20120319.

Hej Hopp!

Carpe Diem / Annette