söndag 10 april 2011

Dagarna och alla dagarna.

Det känns så konstigt att titulera sej som: Cancersjuk eller Stomiopererad, men oftast är det just det som gäller på framförallt sjukhus. Jag är Annette och till på köpet samma gamla Annette men jag har en släng av cancer och ja, jag är stomiopererad.
I ärlighetens namn tänker jag inte så mycket på min cancer, det är bara en vanlig sjukdom som efter lite behandling kommer att försvinna. Stomin blir jag- gud bevars påmind om antingen jag vill eller ej. Jag har inget ont öga till den, den har ju faktiskt räddat mitt liv men jag längtar efter att få operera om den så den funkar som den ska.
Det är faktiskt rätt så praktiskt men på samma gång konstigt. Nu för tiden blir jag aldrig skitnödig utan det kommer lite då och då och på så sätt behöver man inte ha någon större koll över var toaletterna är. Men det är likadant med gaserna, jag vet att jag har extremt sjuk humor, och det bjuder jag på, men grejjen är att jag har noll koll på gaserna- de bara kommer och jag blir lika full i skratt var gång. Tänk om jag skulle (mot förmodan) bli inbjuden till någon finare fest t.ex. Nobelmiddagen och sitta vid bordet och äta och det bara kommer en jätterökare, jag skulle börja asgarva och förmodligen bli förpassad ut, fortast möjligt. Men, men man får inte roligare än vad man gör sej, som det heter. Och min stomi kommer förmodligen att roa mej länge så i ärlighetens namn skiter jag i vad "folk" tycker, huvudsaken är att jag har roligt.



Hade inte en aning om att det fanns men gissa om jag blev glad när det damp ner i brevlådan. Nu har jag ett kort på att jag får gå på handikapptoaletterna! Måste erkänna att jag varit "en såndär som snor handikapptoaletterna om ingen annan är ledig" och därmed fått några sura blickar under årens lopp. Men nu har jag, tack och lov, fri lejd där. I sanningens namn är det ett rent helvete när man ska byta påse på offentliga toaletter som oftast ligger för sej och handfaten är placerade i "offentlig" miljö. Att byta sin stomi innebär att man behöver stå någorlunda bekvämt d.v.s. vid ett handfat. I annat fall blir man hänvisad att ligga på knä framför en toalett, vilket inte är varken bekvämt eller trevligt. Så som ni säkert förstår är min lycka över detta lilla kort stor.
Pass opp, nästa gång kanske det är jag som blänger ilsket!

Carpe Diem / Annette

lördag 9 april 2011

Halvtid

I Torsdags fick jag min 12e cellgiftsbehandling så nu är jag äntligen halvvägs och kan börja räkna ner. Om det inte blir fler behandlingar tack vare metastaserna i levern förstås, men det får jag ta den dagen. Har fått tid i Maj för ny röntgen av levern och då hoppas jag att de små rackarna har försvunnit.
I Tisdags kom Monica och hämtade mej, vi tog en promenad i Bråbo och jag fick se de första sädesärlorna-härligt! Efter det bar det vidare hem till Monica i Äshult där jag blev bjuden på jättegod lunch och fick en guidning i hennes ateljé-jisses Monica vilka målningar, man blir glad och berörd i hela kroppen.
Sten kom utspringande och pekade på 2 dovhjortar, mitt på vägen och mitt på blanka dagen- häftigt att se på så nära håll. Sen avslutades dagen med ett par timmars fika och prat innan Monica skjutsade hem mej.
TACK Monica, Sten och Moa för en toppendag!

Carpe Diem / Annette

måndag 4 april 2011

Besiktning

Nu är jag så gott som helbesiktigad!
Förra veckan var jag på mammografi och gynkontroll med cellprovstagning. Konstigt att två så små skinnlappar till tuttar fullkomligt kan flyta ut under hårt tryck och likna elefantöron, hur ser det ut om man är storbystad undrar jag? Räcker plattan till eller flyter det liksom ut utanför? Ja, jag får fråga någon som är rejält utvecklad.
Idag har jag varit på ct-röntgen av min buk och mina ömma höfter, så nu är det bara att invänta alla svar och jag hoppas att jag går igenom besiktningarna utan anmärkning.
På Onsdag och Torsdag är det åter dax för cellgifter så det blir Kalmar tur och retur två dagar. Veckorna är ganska späckade med sjukhusbesök och det blir inte så mycket tid över till annat än vila därimellan.
Men i helgen slog maken och jag på stort och tog in på hotell en natt, härligt att bara và, shoppa lite, äta på restaurang och god hotellfrukost. Det hela var ett lyckat drag, även att jag var jättetrött, så det blir nog repris så småningom.



Carpe Diem / Annette

fredag 1 april 2011

30-årsfest

Här kommer lite bilder från Marthins 30-årsfest.

Glad och överraskad

Välkommen till din fest!

Kramkalas










Paketöppning

Marthin i ett nötskal!
Läser finstilta instruktioner innan paketet öppnas.

Marthins hörna

Bror Marcus och Melissa

Ordning i köket under Evas ledning.


Skål - och tack för presenter

Mamman försökte hålla tal utan att lipa.

En svängom med bonusmamma Marie

Stora som små var med på festen.
Tack Stefan för att du var fotograf på festen!


Carpe Diem / Annette