Imorron è dè dax!

Min egen "Kupé"

Ja, det är här jag ska bo ett tag framöver. "Bor" på en 2-sal, men min sängkompis är äldre och ganska trött (sover hela tiden)! Så jag tror inte mina snarkningar kommer att störa henne.

Oj, vad det var nervöst på morronen och på vägen hit idag, men nu känner jag mej lugn som en filbunke. Tog en promenad före frukosten, upp i hagen där jag satte mej en stund och lyssnade på porlet från bäcken, härligt!
Har träffat Narkosläkaren och han verkade và en lika trevlig prick som min läkare, vilken tur jag har!
Han berättade att jag kommer att få ryggmärgsbedövning oxå, skönt!
Ska ner till OP vid 10-tiden och förberedas inför OP som blir vid ca.12.00.
Har även träffat Kirurgen som ska operera mej, han skissade på min mage var han ska snitta och förklarade igen hur det hela går till och han sa att det var OK att ta med kameran.
Och på röntgen från igår syntes inga konstigheter - SKÖNT!

Hmmm, nu har jag fått hjälp med ett klyx, himla knepigt att ta det själv. Imorron bitti får jag nästa, sèn ska det väll vara rent och "fit for fight". Har även fått en blodförtunnande spruta.





Solnedgång över Bråbo, igår kväll.

Jaha govänner, nu är det snart gonatt! Kommer att få en tablett att sova på och det låter skönt.

Tack för alla samtal, sms och kommentarer på både bloggen och "fejjan", det är så skönt att ha så många goa vänner, det är ni som peppar mej och fixar att jag kan hålla humöret uppe- KRAM på er!

Har fått ett eget telenummer : 0480-94788



"Skitnervös"

Det är vad jag är.....

Tycker inte om att inte "ha full kontroll", i synerhet inte när det gäller, min egen kropp.
Även om jag vet att det är oundvikligt, så gillar jag inte att bli sövd. Kontrollen är "Nada" och att inte veta vad "främmande" människor utför med och i min kropp är läskigt.

Ikväll har Jag och mitt Anus haft ett litet avsked med en tänd marschall och en liten Wiskey, (kommer inte ihåg när jag drack èn så`n sist).
Vi - jag och mitt Anus, satt ensamma på trappan en lång stund och filosoferade över livet, tittade på ljuset och månen som vandrade mellan målnen. Vi fick även besök av Torsten och Lilla Skrutt som verkade förstå alvaret i det hela, de satt alldeles stilla en lång stund.
Hur gör man det -undrar ni. Inte så svårt - svarar vi, Jag och mitt Anus.
Jag berättade om allt som varit bra och mindre bra (dåligt) och mitt Anus, bara höll med. Vad vi pratade om stannar mellan oss, men jag kan berätta att vi till sist blev överens, och att det var en "lyckad" kväll för oss båda, inte minst för mej!

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen......."

Carpe Diem / Annette

Operationsdatum!

Först händer det ingenting, sèn händer det inte någonting, sèn händer allt på en gång......
Väntan har varit låååång och ibland näst intill outhärdlig.
Eftersom jag är det kontrollfreak jag är, så vill jag HELA tiden veta vad som händer i Min kropp.

I Måndags, som ni vet, ringde jag Kalmar för att förhöra mej om mitt röntgensvar (som jag gjorde i Västervik 2 v. innan). Ett par timmar senare på dagen ringde det en SSK och meddelade att jag var välkommen till min läkare på Onsdagen.
Han berättade att OP- datumet var satt till den 18/11 och inläggning dagen innan. Vidare fick jag svar på mina frågor om hur tumören svarat på strålingen och hu OP i stora drag går till.
Tumören hade (tack & lov) svarat på behandlingen och var nu i storleken ,"liten köttbulle". Han berättade vidare att jag skulle öppnas från nederdelen av revbenen och ner till "hönshuset", även att nedre delen av svanskotan skulle avlägsnas. Jisses vad SKÖNT att äntligen få veta vad / och när det händer.

STOMI!
Idag hade jag tid hos Stomi-SSK i Oskarshamn. Att jag ska få en stomi- livet ut, det har jag ju vetat hela tiden, men att det finns SÅ många olika varianter att välja mellan hade jag inte en aning om. Många olika storlekar, tömmbara, nedspolningsbara och bytbara mm. Det var något nytt för mej.
Jag/Vi fick med några hem att "prova", så nu ägnar maken och jag Fredagskvällen åt att prova och byta påsar med varandra!
Detta är ju ett lite annorlunda "Fredagsnöjje", men jag tror att vi nu är överens om vilken påse som är "bekvämast". Detta skriver jag dock innan vi prövar att fylla dem med ljummet vatten! Önska oss lycka till att det inte börjar läcka!

SKIKTRÖNTGEN.
På Tisdag ska jag göra en datortommografi på magen, bäcken och höfter. Detta för att utesluta fler tumörer innan OP. Det hela tar ett par timmar när man ska dricka kontrast innan rtgen. och ev. få kontrast intravenöst oxå. Mamma Bettan kommer att finnas vid min sida denna dag.
Efter det räknar jag iskallt med att hinna införskaffa årets julklappar, det är ju liksom "sista chansen".

Carpe Diem / Annette

Kalla nätter & Morgonfrost

Tänk vad det är vackert med frost! Och kommer man nära ser man de små iskristallerna. Här är några bilder från vår trädgård.

Detalj från soluret



En gammal dörr på ladugården




Höstlöv

Idag fick jag äntligen prata med en Sköterska på Kir.mot. i Kalmar. Jag förklarade mitt ärende och frågade om de glömt bort mej.
Det hade dom givetvis inte och hon höll med mej om att jag fått vänta länge på svar. Och vad hon kunde förstå så verkade det som jag svarat bra på strålningen - SKÖNT!
Några timmar senare ringde en annan SSK. och meddelade att jag ska få träffa Läkaren på Onsdag.
Jisses vad det gick undan!
Han kommer att förklara hur röntgen såg ut och förhoppningsvis får jag en OP-tid. Skönt att det äntligen börjar "röra på sej".

Ikväll har mina båda svägerskor varit på besök, himla mysigt! Först trodde jag att de tagit fel på min födelsedag, jag fick nämligen 2 paket, 1 Flaska vin, 1 STOR påse godis och så hade de med sej en jättegod paj / pudding och kakor till kaffet! Förstå att man blir glad. Allt smakade dessutom toppen.
Kram på er båda, och detta måste vi göra om, nästa gång fixar jag maten.
Även en kram till mina goa grannar i Backebo som räddade kvällen för en av mina svägerskor som inte dricker rött!

Carpe Diem / Annette

Väntan.....

Skogsutflykt i solnedgång.
(kort men lyckad svamputflyckt)

Min man jobbar i Nybro och från oss är det ganska långt (11,5mil), enkel resa! När jag fick mitt besked om cancer, under alla undersökningar och strålning - när jag mådde skit, pendlade han emellan. Men nu bor han där i veckorna och "jobbar in" Fredagarna. Ganska skönt att "ha honom hemma" i tre dagar!

Så idag har han jobbat  ute och jag har vatt inne. Förmiddan, som vanligt, på toan, men sèn har jag tvättat och lagat mat.

Det har vatt kanonväder idag, med blå himmel och nästan ingen blåst. Så vi bestämde att ta en liten tur till svampskogen, bara en 0,5 tim, och för dagsbehovet till älggrytan.

I efterhand vet jag att vi plockade 2L rensade trattisar, så det räckte både till grytan och en påse i frysen.

På vägen hem tog jag skogsbilden, så himla vackert det är när solen går ner, eller hur?

Sèn var det dax att lägga i högväxlen hem, knip, knip och gå det fortaste man förmår. Visserligen hade jag, (som ALLTID) numera toapapper i fickan, men jag vill hem. X i taket, jag han! Detta hör inte till vanligheterna!

När jag ändå är inne på "skitsnack" så kan jag ju fortsätta. Vet att detta inte intresserar någon mer än mej själv, men så är "min" vardag numera. Från morgon till 12- 13-tiden, är jag (enl. mej själv), fånge vid min egen toalett!

Visserligen bor jag i ett stort hus men jag går aldrig längre än ca: 10m. från toan! Och ändå, hinner jag inte alltid dit, tots att dörren står öppen och toalocket är uppfällt.

Fatta hur kul detta är och hur mycket tvätt det blir!



"Mitt hus i kvällsskrud"
(Här fick jag slänga upp kameran lite snabbt, och ta risken att "skita på mej").
Men denna gång han jag, tack ock lov....

Idag är det 10 dagar sèn jag var på röntgen i Västervik. Jag har fortfarande inte fått något svar, varken om röntgen eller operationsdatum!

Hittills har mitt psyke, tack och lov, vàtt på topp, men nu vet i sjutton. Inget är så jobbigt som väntan.

Nu är ju inte jag någon tuff person, utan jag finner mej nog i det mest, tyvärr.

Men idag "tuffade" jag till mej och ringde till Kir.mot. i Kalmar, för att få svar, tänkte att "det är ju min kropp det handlar om", och NU VILL JAG VETA!

"kvoten för samtal är idag uppfylld, var god ring igen, nästkommande vardag". Detta var vad telefonsvararen "sa" till mej på Kir.mot. Skit och pannkaka, jag ville ju prata med någon och NU och få reda och ordning på allt.

Nåväl, nu var jag "på hugget". Hade ett direktnummer till Kuratorn på Kirurgen, och visste att jag kunde ringa och fråga om allt, alltid. (Vilket jag aldrig nyttjat). "Den du söker kan inte nås för tillfället, läs in ett meddelande så ringer jag upp nästkommande vardag".

Nu vill jag inte kommentera.

Den 15-e Juni  (min födelsedag), var datumet jag fick mitt cancerbesked. Det var då läkare nr.2 sà att "Detta ser inte bra ut. Du måste opereras denna eller senast nästa vecka!"

Nu har det gått nästan 5 månader........

Förstår ni att det "tar" på krafterna?

Börjar känna mej lite gnällig och detta hör normalt inte till min "vardag". Snälla, hjälp mej med "pepp"!

Jag vet att jag får massor av mina underbara vänner, nära och kära,  men nu behöver jag mycket för att bli lite tuffare, det är nog tyvärr det som behövs när man är sjuk!

Carpe Diem / Annette